Ett av mina intressen under åttiotalet var att lyssna till utländska radiostationers utsändningar på svenska. På en loppmarknad i Röke hade jag köpt en gammal rörradio och därefter dröjde det inte länge förrän jag upptäckte ”Radio Moskva”, ”Radio Berlin International”, ”Radio Polonia” och ”Radio Tirana” och deras utsändningar på svenska. Även den västtyska radions utlandsprogram, ”Deutschlandfunk i Köln”, lyssnade jag på. Jag kan fortfarande höra de olika stationernas anrop i form av några toner som upprepades ett antal gånger mellan de olika utsändningarna. Radio Moskvas signaturmelodi vet jag inte något närmare om, men den bestod av nio toner (notutskrift, se nedan!). Den östtyska radions anrop eller igenkänningssignal bestod av de åtta första tonerna ur landets nationalsång: ”Auferstanden aus Ruinen und der Zukunft zugewandt…” (notutskrift, se nedan!) Den polska radions signatur bestod av några dramatiska toner ur ett pianoverk av Chopin (tror jag). Mellan varje musiksnutt hördes en röst förkunna ”Radio Polonia”. Första gången jag hörde detta anrop trodde jag mig höra ”Radio Bologna”. Radio Tiranas signaturmelodi utgjordes av åtta sorgsna toner ur sången ”Hackan och geväret”, spelade på trumpet (notutskrift, se nedan!). Den västtyska signaturmelodin, slutligen, har jag fullständigt glömt bort.

Jag minns några av rösterna. Några talade svenska med brytning, andra utan minsta främmande accent. Att vissa lät som infödda svenskar berodde väl i de flesta fall på att de var just det, men jag minns en ryska på Radio Moskva som med sin mörka röst presterade en helt igenom klanderfri svenska.[1] En annan ryska däremot talade med tydlig rysk brytning. Jag tror att man också kunde höra en svensk man tala i programmen. Radio Polonias svensktalande röster minns jag inte något av, däremot Radio Berlin Internationals. Jag kan fortfarande höra den där rösten som förkunnade programpunkten ”I livets namn – aktioner för fred”; en röst med en omisskännlig tysk brytning. Där talades det bland annat om demonstrationer i Västeuropa mot NATO:s utplacering av olika vapen, men naturligtvis ingenting om den inhemska, icke-officiella fredsrörelsen ”Schwerter zu Pflugscharfen” (Svärd till plogbillar). Också på RBI hördes någon svensk röst, vill jag minnas. I studion i Tirana satt svenskar. I Svensk-albanska föreningens tidning ”Albanien och Vi” (jag fick några nummer av den tidningen, men dess varma känslor för det albanska systemet delade jag inte [2]) fanns ett reportage om svenskarna på Radio Tiranas svenska redaktion. I programmen från Tirana fanns inte minsta plats för spontanitet eller personliga reflexioner. Man läste alltid innantill. Sändningarna inleddes med en musikstump och därefter hördes följande meddelande (jag kan fortfarande höra rösten som läste det): ”Här är Radio Tirana. Vi inleder dagens sändning med att meddela tider och våglängder för Radio Tiranas utsändningar på svenska. Klockan 06.30 till 07.00 på 31 [?] meter…” Därefter följde nyheter från Albanien och utlandet, med små musiksnuttar insprängda mellan nyheterna. Varje dag hade man en särskild rubrik. En av dem löd: ”Den marxist-leninistiska rörelsen i världen växer i både omfattning och styrka.” En annan sak jag inte har kunnat glömma är det poetiska namnet på ett kraftverk: ”Partiets ljus”. Undra på att det har stannat kvar i minnet.

Den banattyske författaren Richard Wagner, som levde i Rumänien fram till 1987, berättar i sin utmärkta bok om Balkan, Der leere Himmel (Aufbau-Verlag, Berlin, 2003), följande: ”I min ungdom lyssnade mina vänner och jag då och då på Radio Tiranas sändningar. Ibland på tyska, ibland på rumänska, mottagningsförhållandena på kortvågen fick avgöra vilket språk det skulle bli. Radio Tirana sände på ett otal språk. Sändningarna inleddes alltid med Internationalen. Det var den enda radiostation i världen som inledde sina sändningar med Internationalen. Därefter följde nyheter och reportage från det albanska paradiset; vi skrattade oss fördärvade gång på gång när vi lyssnade på dem i det rumänska Timişoara: bönderna hade just fördubblat skörden och samtidigt till och med sparat in på drivmedel. En sångerska från staden förevigade händelsen till en melodi som på något sätt påminde om en italiensk schlager.” (s. 154)

Per Nilson
mars 2005

1 Jag har fått intrycket att man på den östra stranden av Östersjön är mycket grundlig när det gäller universitetsutbildning i språk. I Tjeckien träffade jag en litauiska som berättade att man vid universitet i Litauen kan studera ett främmande språk i fem år. Vid universitet i Vilnius kan man till exempel studera ett så litet språk som slovenska. Själv var hon bohemist - hon hade alltså studerat tjeckiska.

2 En del intressanta saker fick jag dock veta genom denna tidning, till exempel att föreningen arrangerade gruppresor till Albanien med Uno "Myggan" Ericsson - känd bland annat som programledare för radioprogrammet "Från scen och cabaret" - som reseledare. Han besökte Albanien många gånger. Fram till 1987 var en gruppresa anordnad av Svensk-albanska föreningen det enda alternativet för den som ville besöka landet. Just detta år blev det dock möjligt att delta i gruppresor arrangerade av Fritidsresor (i nära samarbete med de albanska turistmyndigheterna förstås).