Lördag 25/3: Mot Regensburg!

Vid halvtretiden på eftermiddagen satte jag mig på tåget i Berchtesgaden. Dagens mål var Regensburg i regionen Oberpfalz i mellersta Bayern. Solen strålade från en klarblå himmel, luften var ljum. Den första etappen, Berchtesgaden-Freilassing, var särskilt naturskön. Likt börskurvor avtecknade sig bergskrönen mot himlen. Aha, berg ända dit upp!

I Landhut bytte jag tåg för andra gången. Intensivt gröna ängar, här och där kyrkor, ibland små och kompakta, liksom knubbiga.

Väl framme i Regensburg tog det ett tag innan jag hittade mitt vandrarhem. Efter incheckningen gav jag mig ut på en promenad. I en lugn avkrok höll någon på med en reparation av något tekniskt föremål. På trottoaren hade han lagt ut olika delar.

Jag kom fram till Emmeram-kyrkan, men fick nöja mig med att titta in på gården genom en låst grind. Kyrkan var ursprungligen romansk och byggdes från 700- till 1100-talet. Kyrkan och slottet strax intill utgjorde fram till 1810 ett benediktinkloster. Nämnda år övertogs dock större delen av komplexet av furstefamiljen Thurn und Taxis, varefter omdaningen till slott inleddes. Genom den privata postorganisation som skapades av Frans von Taxis på 1500-talet och som var i drift fram till 1867 har familjen skrivit in sig i posthistorien.

En bit längre norrut ligger Bismarck-Platz, aningen skräpig denna lördagskväll (lite västerut: Schottenkirche/Sankt Jakob med sin rikt utsmyckade romanska portal). Jag satte mig en stund på en uteservering, möjligen var det på Gesandtenstrasse, och lät dagen passera revy.

Mycket folk var i rörelse. Några skyndade mellan två punkter, andra strosade planlöst omkring – alla drog de nytta av ett gatunät som tog form redan på medeltiden. Staden tillhör de äldsta i Tyskland. År 739 blev den biskopssäte, 1245 riksstad. Stora delar av de medeltida stadsmurarna finns kvar.

Vid bordet intill satt tre unga killar, av vilka en var italienare. Diverse italienska ord och uttryck – inte alla var rumsrena – nådde mina öron. Somligt var så roligt att det gav upphov till högljudda skratt.

Undrar om italienaren kände till att staden har ett italienskt namn, Ratisbona? (Franska: Ratisbonne; tjeckiska: Řezno.) Namngivare åt staden är floden Regen som mynnar i Donau innanför stadens gränser. Förfäder till vår italienare grundade här 179 e.Kr. ett befäst läger, Castra Regina, intill vilket en omfattande civil bosättning växte fram. Sedan dess har lagren, skikten blivit många – här och där synliga för oss: rester av Porta Praetoria (100-talet e. Kr.), romansk arkitektur, medeltida praktbyggen från 1100-1300-tal (däribland de tornförsedda patricierhusen - Goldener Turm högst - som för tankarna till Toscana och Umbrien), renässans, barock, rokoko.

All denna prakt klarade sig undan andra världskrigets bombningar relativt oskadd; utanför den gamla stadskärnan föll bomberna desto tätare. Viktiga mål var stadens Messerschmitt-fabriker.

Småningom bröt jag upp och gick den lilla biten till mitt vandrarhem på Obere Bachgasse.

Söndag 26/3: Gudstjänst i Dreieinigkeitskirche och guidad stadspromenad

Söndagsmorgonens gudstjänst i den evangeliska Dreieinigkeitskirche (tidig barock; 1627-31) satte inga djupare spår. Innan den började köpte jag mig något att äta. På dörren till en affär såg jag en skylt med texten ”Vi betjänar inga rasister”. Några få ord - och samtiden hade med full kraft brutit in i min loja kyrkmorgon. ”Vi” (icke-rasister) mot ”dem” (rasister). Ett slags identitetsskapande tilltag som säger mer om upphovsmannens behov än om den verkliga situationen i samhället?  Det kan också ha funnits en omedelbar anledning till att skylten kommit upp – kanske hade något sorgligt och upprörande inträffat nyligen? Undrar bara hur de gick tillväga inne i affären för att skilja fåren från getterna. Senare samma dag gick jag förbi en skola som presenterade sig så här: ”Skola utan rasism”. När en institution på detta vis, i sann modediskursanda, deklarerar att den är obesmittad av det ena eller det andra blir jag mest trött och irriterad.

Vid middagstiden gjorde jag ett besök i vandrarhemsköket och fick då syn på en folder som gjorde reklam för guidade stadspromenader. Start vid Gamla rådhuset. Jag gick dit och köpte en biljett. Medan jag väntade på Rådhustorget betraktade jag den historiska byggnaden, utförd i gotik och barock. Här inne hittar vi den forna riksdagssalen som minner om att Regensburg var säte för den permanenta tysk-romerska riksdagen från 1663 till 1806, då detta rike gick i graven som politisk enhet. Vad allt har inte timat här! Till och med ett misslyckat svenskt försök 1641 att överraska riksdagen och ta kejsaren, Ferdinand III, till fånga. Sålunda ilade svenska och franska trupper under Johan Baners ledning i januari 1641 söderut men försenades vid Donau; den milda vintern gjorde att man inte omedelbart kunde korsa floden. Kejsaren hann fly och kuppen misslyckades.

”Ni får ursäkta att jag inte är någon Oberpfälzerin [kvinna från Oberpfalz] utan fransyska”, presenterade sig guiden. En överflödig ursäkt eftersom hon hade bott länge i Tyskland och kunde sitt Ratisbonne. Bara vagt anade jag en främmande brytning. Jag tänkte på det stora inflytande som tyskan haft på svenskan, "nu pratar du nästan svenska - utan att veta om det", tänkte jag ett par gånger.

Från Rådhustorget fortsatte vi till det intilliggande Haidplatz, ett torg utmed vilket tre särskilt remarkabla byggnader är belägna: Goldenes Kreuz, Thon-Dittmer-Palais och Neue Waag. Goldenes Kreuz är ett medeltida, borgliknande hus, före detta värdshus. Här var kejsaren, Karl V, stamgäst när han vistades i staden i samband med riksdagarna. Han hade en romans med en stadens dotter, Barbara Blomberg, vilket resulterade i att hon födde en pojke. 24 år senare (1571) skulle han, Don Juan d’Austria, föra befälet vid sjöslaget vid Lepanto och vinna en viktig seger över turkarna. Senare har andra härskare uppehållit sig i salen på bottenvåningen, såsom kejsar Vilhelm I av Preussen och kejsar Frans Josef av Österrike. Intill Goldenes Kreuz ligger Thon-Dittmer-Palais – familjen med detta namn spelade en viktig roll i Regensburgs handel på 1700-talet. I Neue Waag (1300-talet) slutligen var stadsvågen inrymd. Det tunga huset, försett med ett bastant torn vid dess ena ände, präglas av borgens osmyckade enkelhet och utstrålar en kärv skönhet. Religionssamtal, syftande till samförstånd mellan katoliker och protestanter, fördes här 1541 mellan Philipp Melanchton (Luthers förtrogne) och den katolske teologiprofessorn Johannes Eck. Regensburg anslöt sig till reformationen 1542 men genom senare inflyttning har katolikerna kommit att bli fler än protestanterna.

Vi fortsatte norrut, längs den trånga Weingasse, och svängde strax till höger, in på Scheugässchen. Framför oss en lekplats och bortom den en rad med mycket vackra hus i medeltida stil, stora och varierade, även ett torn fanns här. Om vi hade fortsatt Weingasse till dess slut (ett kvarter bort) hade vi kommit fram till Kepler Strasse och det hus där Johannes Kepler dog.

Nästa hållplats var en innergård, möjligen till Enslin-huset på Wahlenstrasse (eller Blomberg-huset).

Så var det dags för gården till Domschatzmuseum, där skatter från medeltid till nya tiden visas. Jag lade märke till en staty av en välgödd, något frivol prelat, omgiven av gäss. Intill museet ligger stadens dom, Sankt Peter, vars spiror är ett av stadens landmärken. Den i höggotisk stil uppförda domen (1275-1524) är berömd bland annat för sina fönstermålningar från 1300-talet. I närheten finner vi rester av Porta Praetoria (100-talet), från den tid då Regensburg var platsen för ett romerskt befäst läger.

Promenaden avslutades vid en av stadens absoluta höjdpunkter: Steinerne Brücke (Stenbron; cirka 300 meter lång) som leder över Donau. Den betraktades som ett underverk på medeltiden, inte bara på grund av att den var en byggnadsteknisk bedrift utan också för att den färdigställdes i ett rasande tempo (1135-46). För handelsvägarna som korsades här -  från syd till norr och från öst till väst - var den fasta förbindelsen över Donau mycket viktig. Det som förbinds är den gamla stadskärnan i söder och den norr därom belägna ön Stadtamhof. Också Jahninsel - belägen däremellan - nås via bron. Sedan 2006 är den gamla stadskärnan och Stadtamhof upptagna på UNESCO:s lista över världskulturarv. ”Nästan två tusen år av strukturell kontinuitet” lyder en formulering jag hittade på nätet.

På bron kan man stå länge och blicka mot den gamla stadskärnan. Petersdomens höga spiror avviker från de många lugna huskropparna, rätvinkliga och rektangulära. Ett och annat fyrkantigt torn höjer sig över mängden. Omedelbart till vänster om bron ses ett brant, högt tak. En typisk magasinbyggnad, åtta våningar hög, väldig, osmyckad - och vacker. Den liknar det enorma saltmagasin som jag såg i staden Zittau för några år sedan. Numera är bland annat Historische Wurstkuchl (Historiska korvköket) inrymt här.

När den guidade turen var över besökte jag Stadtamhof. I ett före detta sjukhuskomplex, Sankt Katharinenspital, ryms bland annat Regensburgs äldsta bryggeri, Spitalbrauerei.

Flera av de kyrkor och andra sevärdheter jag har nämnt såg jag bara från utsidan, eller inte alls. Alte Kapelle vid Kornmarkt tillhör den senare kategorin. Det rör sig om en av de äldsta kyrkorna i Bayern, den på 1700-talet tillkomna rokoko-interiören ska man inte låta sig luras av.

Låt oss avsluta besöket i Regensburg vid den evangeliska Neupfarrkirche. På muren intill kyrkan satt folk och njöt av det vackra vårvädret, bland dem två kompisar. Den ene hade en gitarr i knät. Undrar vilka sånger han skulle ha kunnat bjuda på?

Måndag 27/3: Farväl Regensburg!

Färden mot Berlin inleddes tidigt på morgonen. Någon gång under resan tog jag fram ett kollegieblock för att skriva ned det som jag mindes av gårdagens guidade stadspromenad. Ur mina anteckningar: ”I katedralen en ängel som visar nakna fötter, ser ut som den bromsar när den landar på jorden, är glad. Marias fingrar fastnar i Bibeln: hon är så konsternerad av ängelns besök. […] I katedralen glasmålningar – ger ett mycket milt ljus när solen skiner in. […] Regensburg är autentiskt, en politisk stad (riksdagarna), ’italiensk stad’. Regensburg växer kraftigt, många bostäder byggs. Välmående stad. Först i och med Napoleon [1810] tillföll staden Bayern och wittelsbacharna som länge åtrått staden.”

Humlesjö, 5 november 2019

----------

Källor:

Youtube: DW: ”Regensburg – die Schöne an der Donau. Unesco Welterbe”

Trettioåriga kriget (Dick Harrison)

www.tourismus.regensburg.de

Nationalencyklopedin, ”postväsen (modern tid)”

Svensk uppslagsbok, ”Regensburg”