Worms: rabbiner, romansk dom, riksdagar och rhenguld ("Tysk vår: med tåg i tre länder"; del 9/13)

Text och bild: Per Nilson.

Sankt Petersdomen.Sankt Petersdomen.

WORMS – ETT MÅSTE. Efter en första natt på vandrarhemmet i Heidelberg var det dags för en dagsutflykt till Worms. En knutpunkt i Västeuropas historia, visade det sig – och ändå rätt okänd. Vad visste jag om Worms innan jag av någon anledning förstod att den måste ingå i min resrutt?  

Rätt snart efter ankomsten lade jag märke till den stora andelen moderna, historielösa hus. Bombangrepp i slutet av andra världskriget, tänkte jag, och när jag senare kontrollerade saken visade det sig stämma. Den 21 februari 1945 utraderades stora delar av den äldre bebyggelsen, dock skonades Sankt Petersdomen och delar av en romersk och en medeltida stadsmur.

 

Heliga Trefaldighetskyrkan, förstörd i bombangreppet 1945 och återuppbyggd 1955-58. Den ursprungliga kyrkan började byggas 1709, till minne av Lutherriksdagen och reformationen.

Sankt Petersdomen med efterkrigstida byggnader i förgrunden. Också domen har förstörts och renoverats flera gånger.Sankt Petersdomen med efterkrigstida byggnader i förgrunden. Också domen har förstörts och renoverats flera gånger.

Staden kan väl knappast beskrivas som vacker, men var det kanske en gång. Resterna av äldre bebyggelse ger en fingervisning om hur staden kan ha sett ut innan bomberna föll.

En sak är dock säker: Worms bjuder på hisnande historiska upplevelser. Ursprungligen en keltisk ort – Borbetomagos – kom den att husera en romersk garnison och blev på 300-talet biskopssäte. På 400-talet var den centrum i ett burgundiskt rike, vilket utgör den historiska bakgrunden till Nibelungensången (vilken i sin tur ligger till grund för Wagners opera Nibelungens ring). Under den karolingiska tiden (frankiska riket) var Worms kungligt residens, från 1100-talet till 1801 en fri riksstad (direkt underställd den tysk-romerske kejsaren).

Luther-monumentet.Luther-monumentet.

Av de över 100 riksdagar som hölls här intar väl den från 1521 en särställning. Uppmanad av kejsar Karl V att ta avstånd från sina teser svarade Luther: det ska jag göra i samma stund som ni kan visa att min hållning är oförenlig med Skriftens ord. Åberopande sitt samvete påstås han ha sagt: ”Här står jag, jag kan inget annat, Gud hjälpe mig! Amen!” Orden, som dock aldrig uttalades, återges på stadens Luther-monument, jämte det i Genève det största reformationsminnesmärket i världen. Som straff förklarades Luther fredlös av kejsaren.

Till den romanska arkitekturens främsta byggnadsverk över huvud taget hör stadens dom, Sankt Peter, som började byggas på 1100-talet. I öst och väst är det väldiga bygget försett med dubbla runda torn; också två åttkantiga torn finns. Inte långt från Worms, I Speyer och Mainz, finns ytterligare två magnifika domkyrkor i romansk stil (den senare dock inte enbart romansk).

På utsidan av Petersdomen (den norra väggen) finns en skylt som berättar att här var kejsarporten belägen. Genom den gjorde de tyskromerska kejsarna och deras följen sin högtidliga entré. Kejsar Fredrik I Barbarossa, som 1184 förlänade staden dess frihetsurkund, utformade porten. På en förgylld koppartavla över portens båge återgavs frihetsurkundens text. Här prisades Worms och förklarades värdig den högsta äran. I Nibelungensången var kejsarporten skådeplats för striden mellan drottningarna Kriemhild och Brünhild.

Tre av Nibelungensångens figurer - Kriemhild, Siegfried och Giselher – på kyrkofasaden.Tre av Nibelungensångens figurer - Kriemhild, Siegfried och Giselher – på kyrkofasaden.

”Worms – Nibelungenstaden” är en slogan som används av stadens turistmyndigheter. Varje sommar går Nibelungen-festspelen av stapeln, med domen som mäktig kuliss. Vandrar man österut från domen kommer man rätt snart till Nibelungen-museet och därefter till Rhen, som utgör gräns mellan Rheinland-Pfalz och Hessen. De båda stränderna förbinds av Gamla Nibelungen-bron, på stadssidan pampigt markerad av Nibelungen-tornet. Strax norr därom finner vi ett monument över Hagen - Siegfrieds baneman och den som sänkte Nibelungenskatten, rhenguldet, i Rhen.   

Mest fängslades jag dock av det judiska Worms. Staden ingår i SchUM-trion som omfattar Speyer, Worms och Mainz. Förkortningen utgörs av begynnelsebokstäverna i städernas medeltida, hebreiska namn: Sch = Schpira; U = Warmaisa; M = Magenza. Med sina talmudhögskolor och rabbinkonferenser åtnjöt dessa församlingar – ”Jerusalem vid Rhen” – ett högt anseende i hela Västeuropa.

Från den gamla judiska begravningsplatsen blickade jag mot domen, ett av den romanska arkitekturens främsta mästerverk. I det gamla judekvarteret besökte jag synagogan, återuppbyggd efter Kristallnattens förstörelse 1938, och det judiska museet.

----------

Bön för de döda vid ingången till Heiliger Sand.Bön för de döda vid ingången till Heiliger Sand.

HEILIGER SAND (JUDENSAND) – ÄLDSTA JUDISKA BEGRAVNINGSPLATSEN I EUROPA. Till begravningsplatsen fick jag skjuts av ett par som aldrig satt sin fot där. Med desto större förtjusning berättade de om Norge där de turistat. Jag hade träffat dem i en bokhandel där jag frågat om vägen till begravningsplatsen, och de erbjöd sig att köra mig dit.

”Heiliger Sand” (eller ”Judensand”; legenden säger att sand från det heliga landet fraktades hit) består av två delar: den äldre ”Rabbindalen” och en nyare. De första gravstenarna i Rabbindalen restes på 1000-talet; den nyare delen användes från början av 1700-talet fram till 1911, då en ny begravningsplats, belägen i stadsdelen Hochheim, togs i bruk. ”Heiliger Sand” lämnades nästan helt i fred av nationalsocialisterna (takstolen på bårhuset brändes ned); dock skadades en del gamla, värdefulla gravar 1945 i samband med de allierades bombningar av den järnväg som löper utmed en del av begravningsplatsen. Begravningsplatsen i Hochheim undkom åren 1933-45 helt utan skador.

Rabbindalen rymmer över tusen gravar. Här vilar rabbiner, lärda, kantorer, sagoberättare, martyrer och filantroper från nio århundraden. Den äldsta graven är från år 1076/77. Den nyare delen (i bruk från början av 1700-talet) har nästan lika många stenar.

David Oppenheim hette den man som kring år 1625 såg till att begravningsplatsen fick en uppryckning. Dessförinnan hade han bekostat återuppbyggnaden av synagogan som förstörts under pogromen 1615. Den ingång till begravningsplatsen som vi möter i dag är Oppenheims verk: Mithar-huset (där de döda tvättades); handfatet där besökaren tvättar bort den orenhet han eller hon ådragit sig under sitt besök (på grund av dess orenhet besöks en begravningsplats aldrig under sabbaten); porten till den egentliga begravningsplatsen och därintill: den stora stenen i vilken bönen för de döda är inristad på hebreiska.

Till en början låg begravningsplatsen utanför stadsmuren. Staden växte dock och på 1300-talet byggdes en ny stadsmur med följd att begravningsplatsen hamnade mellan den gamla och den nya stadsmuren. Ett besvärligt läge för begravningsplatsen för vilken planerna (delvis också genomförda) på försvarsanordningar – skansar och befästningsanläggningar – utgjorde ett ständigt hot. En 36 meter lång underjordisk gång från 1400- eller 1500-talet förband den inre Andreas-porten med den yttre.

År 1519 lät arbetare i stadens tjänst gräva upp judiska gravstenar för att använda dem i profana syften. Under det pfalziska tronföljdskriget (se avsnittet om Heidelberg, del 8) drabbades Worms av omfattande förstörelse 1689. Den judiska församlingen bildades på nytt detta år. Dess nya rabbin blev Jair Chajim Bacharach, född i Mähren 1628 och begraven på ”Heiliger Sand”.

---

Gravstenar över Rabbi Meir von Rothenburg (död 1293) och Alexander ben Salomo Wimpfen (död 1307).Gravstenar över Rabbi Meir von Rothenburg (död 1293) och Alexander ben Salomo Wimpfen (död 1307).

Två av Heiliger Sands mest kända gravar; mängden lämnade lappar talar sitt tydliga språk. Enligt legenden tillfångatogs Rabbi Meir 1286 av Rudolf av Habsburg. Anledningen var att han, och många judar med honom, ville utvandra till Palestina, vilket skulle innebära ett stort avbräck för kejsaren. Rabbi Meir antogs vara upphovsman till utvandringsvågen. Han dog i fängelset eftersom han inte ville att man skulle betala lösen för hans frigivning. Köpmannen Salomo Wimpfen offrade dock hela sin förmögenhet för att få ut den döda kroppen och såg till att rabbin begravdes på Heiliger Sand. När Wimpfens egen stund var kommen begravdes han bredvid Rabbi Meir.

---

Skadade gravstenar.Skadade gravstenar.

---

Ett gift pars gravstenar.Ett gift pars gravstenar.

Till vänster vilar Jeanette Hüttenbach; född 1824, död 1900. ”Med innerlig kärlek kommer Ditt minne [att bevaras?] av Dina barn och alla dem som stod Dig nära […].”

Till höger vilar Salomon Hüttenbach; född 1817, död 1886. ”Du hade ett barns sinnelag, en vis mans ande. Svåra lidanden uthärdade du som en man. Du dog som en hjälte.”

---

Domen sedd från Heiliger Sand.Domen sedd från Heiliger Sand.

Religionsfilosofen Martin Buber har berättat att han då och då besökte Worms. Först gick han till domen och därefter till Heiliger Sand. I domen erfor han en djup glädje vid mötet med den fullkomliga harmonin. Därefter begav han sig till begravningsplatsen med sina sneda, spruckna, formlösa och riktningslösa stenar. Från dess virrvarr blickade han upp mot den härliga harmonin, ”och det är som om jag blickar upp mot kyrkan från Israel” [1].

---

En sista bild från begravningsplatsen.En sista bild från begravningsplatsen.

----------

Raschiporten, en del av stadsmuren. Fotot taget från Judengasse.Raschiporten, en del av stadsmuren. Fotot taget från Judengasse.

JUDENGASSE OCH RASCHI-SYNAGOGAN. Judengasse – Judegränden – ligger innanför den nordöstra stadsmurens mjuka båge. En omfattande men försiktig renovering av judekvarteret har ägt rum på senare tid. Den trånga bebyggelsen följer det gamla medeltida gatunätet. Här finner vi synagogan. I samband med Kristallnatten 1938 (men även 1942) förstördes synagogan av nazisterna men mellan 1957 och 1961 återuppbyggdes den. Hur såg invånarna i Worms på det barbari som släpptes lös 1938, vad tänkte de när synagogan återuppbyggdes? Enligt en broschyr från stadens turistmyndighet var återuppbyggnaden ett resultat av ett ”oförtröttligt initiativ från invånare i Worms”. Tack vare judisk invandring från det forna Sovjetunionen på 1990-talet lyser åter ”Den eviga lampan” som tecken på att torarullarna är på plats och att gudstjänster och högtider kan firas. Worms har åter en judisk församling.

Synagogans historia går tillbaka till 1034. Deltagare i det första korståget 1096 åsamkade dock så stor skada att den 1174-75 ersattes med ett nybygge. Pesten 1349, de sociala oroligheterna 1615, stadsbranden 1689 – inget av detta lyckades knäcka synagogan. Dödsstöten, om än temporär, kom först i och med nazisternas terror den 10 november 1938 (och 1942).

Det rituella badet – mikvan - i synagogans trädgård tillkom 1184-85. Jeschivan – skola för talmudstudenter – i renässansstil fogades 1623-24 till den manliga delens västra vägg (en kvinnlig del fogades 1212-13 till den manliga delens norra vägg). Också jeschivan återuppfördes efter kriget. Den rymmer en rabbinstol i sten – uppkallad efter Raschi.

Bakom synagogan ligger Raschi-huset, återuppbyggt 1982 över den ursprungliga källaren. Man tror att talmudskolan var inrymd här under medeltiden. Därefter tjänade det först som dans- och bröllopshus, sedan som hospital. Sedan 1982 har stadens judiska museum och Worms stadsarkiv här sina lokaler. Raschi är en sammandragning av Rabbi Salomo Ben Isaak. Han kom från Troyes i Frankrike men studerade i Worms kring 1060. Hans kommentarer till den hebreiska bibeln och Talmud äger ännu giltighet bland forskare och teologer.

En vänlig kvinna förestod synagogan den dag jag var där; jag fick en liten kippa att bära på huvudet. Jag besökte också museet i Raschi-huset. Särskilt minns jag ett brev i vilket en medlem i nazistpartiet läxades upp för att han inte tog avstånd från judarna tillräckligt mycket. Flera skildringar av lokala judiska öden – fasansfulla för det mesta.

---

Hintere Judengasse med synagogan.Hintere Judengasse med synagogan.

---

Synagogan. Ingång genom grinden till höger.Synagogan. Ingång genom grinden till höger.

---

Raschi - Rabbi Salomo Ben Isaak (1040-1105, studerade en tid i Worms). Konstverk av Wolf Spitzer.Raschi - Rabbi Salomo Ben Isaak (1040-1105, studerade en tid i Worms). Konstverk av Wolf Spitzer.

---

Synagogan sedd från innergården.Synagogan sedd från innergården.

---

Raschi-jeschivan med Raschi-stolen.Raschi-jeschivan med Raschi-stolen.

---

Skylt till mikvan (rituellt bad) och Judiska museet, inrymt i Raschi-huset bakom synagogan. Till höger (den låga delen av synagogan): Raschi-jeschivan.Skylt till mikvan (rituellt bad) och Judiska museet, inrymt i Raschi-huset bakom synagogan. Till höger (den låga delen av synagogan): Raschi-jeschivan.

----------

Min dag i Worms var till ända. Via Mannheim återvände jag till Heidelberg. Någon souvenir, till exempel en flaska Liebfraumilch, fick jag inte med mig men väl en bunt matnyttiga broschyrer. Worms kommer att stanna kvar i minnet länge.

---

Källor: Broschyrer: ”Raschi”, ”Die alte Synagoge Worms”, ”Worms: Stadt der Religionen. Jüdische Geschichte”, ”Der Alte Judenfriedhof zu Worms (Rheinische Kunststätten”

Nationalencyklopedin

----------

Lidköping, den 28 juni 2019

----------

Fotnot [1]: Broschyren ”Der Alte Judenfriedhof zu Worms” av Otto Böcher (1992). Utgiven av Rheinischer Verein für Denkmalpflege und Landschaftsschutz