Ur Karl-Markus Gauss bok Hundätarna i Svinia – en resa till romerna i Slovakien. Med några få meningar lyckas han fånga den utmaning som ett land som Slovakien - majoritetsbefolkning och romerna - står inför när det gäller integreringen av romerna:

Då, när jag genomkorsade Zipsregionen från norr till söder (…) begrep jag hur svår samlevnaden var mellan romer och icke-romer och hur lättköpt det var att ta ställning för de ena mot de andra eller omvänt. (…) Romerna däremot förde oväsen från bittida till sent, de brydde sig inte om bergen av sopor som för varje dag blev allt större, och på de platser där de tvingades att bli bofasta visade de inte den minsta böjelse för omvårdnad och skötsel. De levde annorlunda jämfört med slovakerna med vilka de bodde i samma byar, men fullständigt åtskilda. De levde annorlunda, omöjligt att avgöra i vilken utsträckning detta annorlundaskap var i enlighet med deras egen önskan och i vilken utsträckning det på grund av nöd och berövande av rättigheter hade utvecklats till deras förment fäderneärvda livsform. På många håll vägrade i alla fall romerna att ge upp denna livsform, vare sig de nu ansåg den som passande eller om den uppstod först i och med förstörelsen av deras kultur. Det som är viktigt för oss förefaller inte störa dem, det som stör oss är självklarheter för dem. Man måste akta sig för att bagatellisera skillnaderna och tro att de liksom skulle försvinna av sig självt inom kort om man bara vidtar generösa åtgärder för att främja romerna. Sådan tolerans, som anser att romerna är förmögna att leva precis som vi och respektera våra oskrivna lagar, lugn och ro, renlighet, uppträdandet i offentligheten, sådan tolerans är nämligen inte alls någon tolerans. Tolerans är det först när man lärt sig att acceptera att andra lever annorlunda jämfört med oss och också har rätt till det. (…) När jag var i Slovakien lärde jag mig att fullt ut förstå att ingen helst vill leva i närheten av en romabosättning. Men samtidigt hade jag ingen annanstans upplevt nödvändigheten av att också lära sig acceptera andra livsformer än de egna så dramatiskt som här. Lika gement som det är att lämna romerna i det elände som de själva inte förorsakat och ursäkta sig med att de ändå inte vill ha det på något annat vis, lika fientligt förhåller sig den som genom ett slags välvillig uppfostringsdiktatur vill driva ur dem allt det som gadjen sedan eviga tider stört sig på hos dem. (s. 70-72)

Övers. Per Nilson.