Innehåll:
Inledning
Vad innebär den ändrade lagen om statsspråk?
Det slovakiska kulturministeriet försvarar lagen
Några kritiska röster

Inledning
Den första september 2009 trädde den ändrade lagen om slovakiskan som statsspråk i kraft i Slovakien. Alltsedan regeringens lagändringsplaner blev kända under 2008 har debattens vågor gått höga. Lagen reglerar slovakiskans ställning i samhället i förhållande till minoritetsspråken. Slovakien erkänner femton minoriteter. Det är dock uteslutande hos ungrarna, den största minoritetsgruppen (ca 500 000 personer), som lagen har väckt mycket starka känslor. Lagändringen har också medfört frostiga relationer på regeringsnivå mellan Slovakien och Ungern. Det hela kulminerade i augusti 2009 när slovakerna lät förstå att den ungerske presidenten inte var välkommen att resa in i landet i samband med avtäckandet av en staty i den sydslovakiska staden Komárno – en staty över den förste ungerska kungen, Stefan. Komárno är en stad där ungrarna är i majoritet.

Lagändringen är ett verk av den koalitionsregering som tillträdde efter valet 2006. Den består av Smer-SD (socialdemokratiskt parti som ibland beskylls för populistiska tendenser), vänsterpartiet LS-HZDS samt det nationalistiska SNS. Partiledarna för LS-HZDS, Vladimir Mečiar, och SNS, Ján Slota, sitter dock inte med i regeringen. Mečiar var under nittiotalet omstridd och auktoritär premiärminister; Ján Slota har gjort rasistiska uttalanden om romer och ungrare. Premiärminister i den sittande koalitionsregeringen är Robert Fico (Smer-SD). När det stod klart att han tänkte bilda koalition med SNS, utsattes partiet för hård kritik från andra europeiska socialdemokratiska partier; under en tid uteslöts Smer-SD ur EU-parlamentets socialistgrupp. De borgerliga oppositionspartierna KDH och SDKÚ, som ingick i en koalitionsregering med det ungerska partiet SMK fram till 2006 (SDKÚ bildades dock först år 2000), har tagit ställning mot lagändringen; de anser att den är farlig och bidrar till att öka spänningen. KDH och SDKÚ har dock kritiserat SMK för det protestmöte som detta parti var med om att arrangera i den sydslovakiska staden Dunajská Streda den första september 2009. En parlamentsledamot för SDKÚ såg protestmötet som en förändring i SMK:s politik och trodde att partiet nu beslutat sig för att permanent använda sig av ”det ungerska kortet” i förhållande till den sittande koalitionen och till det konkurrerande ungerska partiet Most-Híd. [Slovak Spectator 2009.09.07]

Vad innebär den nya lagen om statsspråk?
Lagen föreskriver när slovakiska skall användas – skriftligt eller muntligt – inom massmedia, kultur, offentliga rummet, utbildning, myndighetsutövning, sjukvård, försvar och brandförsvar. En viktig ändring jämfört med tidigare är att böter kan utdömas vid brott mot språklagen (högst 5 000 euro). Endast juridiska personer – ej fysiska – kan dömas till böter.

Massmedia
Pressen kontrolleras inte av något statligt organ och kan inte heller dömas till böter. När det gäller radio och teve hävdar det slovakiska kulturministeriet i ett informationsmaterial från augusti 2009 att den ändrade språklagen innebär förbättringar för minoritetsspråken (http://www.culture.gov.sk/aktuality/jazykovy-zakon-a-prava-mensin-na-slovensku?op=makePrintable;):
(1) regionala och lokala radioutsändningar får ske på nationella minoritetsspråk, inklusive direktsändningar, utan krav på utsändning på statsspråket. Tidigare måste hela programmen också sändas på statsspråket;
(2) slovakiska textremsor får användas även vid regionala och lokala teveutsändningar på nationella minoritetsspråk. Tidigare gällde att hela programmen måste sändas också på statsspråket (utan möjlighet att använda textremsa);
(3) direktsända teveutsändningar: möjlighet till direktsändning på nationella minoritetsspråk med simultantolkning till statsspråket införs. Tidigare medgav inte lagen direktsändningar på nationella minoritetsspråk, eftersom det för rikstäckande teveutsändningar krävdes åtminstone användning av slovakiska textremsor; för teveutsändningar med regional och lokal räckvidd krävdes i princip att de först måste sändas på statsspråket – utsändningen på minoritetsspråket hade utsändningen på statsspråket som förlaga, vilket uteslöt möjligheten till direktsändning på nationella minoritetsspråk.

Kultur
Även när det gäller kulturen hävdar det slovakiska kulturministeriet i sitt informationsmaterial från augusti 2009 (se internetadress ovan) att ändringarna i lagen medför förbättringar för användare av nationella minoritetsspråk:
(1) den fortlöpande presentationen under kulturprogram arrangerade av de nationella minoriteterna kan inledas på minoritetsspråket, först därefter skall samma sak ske på statsspråket. Tidigare gällde att den fortlöpande presentationen under kulturprogram arrangerade av de nationella minoriteterna först måste ske på statsspråket;
(2) originalframställning av texter på minnesmärken, monument, minnestavlor, skyltar, reklam och meddelanden avsedda för allmänheten får ske på de nationella minoritetsspråken, om de åtföljs av motsvarande text på statsspråket. Det krävs alltså inte att en text på ett minoritetsspråk skall vara en översättning av en ursprungstext på statsspråket. Tidigare kunde dessa texter endast framställas på statsspråket och en text på annat språk måste vara en översättning från statsspråket;
(3) utgivning av kulturella trycksaker, kataloger till gallerier, museer och bibliotek samt bio-, teater- och konsertprogram får ske direkt på minoritetsspråken, om texten också återges på statsspråket. Tidigare kunde dessa trycksaker endast ges ut på statsspråket och texten på minoritetsspråket kunde endast vara en översättning från statsspråket.

Lagtexten finns att läsa på engelska på det slovakiska kulturministeriets hemsida: (http://www.culture.gov.sk/uploads/2f/65/2f652d3883e538d3bb74aad35b23b470/pra-loha-2-za-kon-aj.rtf)
När det gäller inskriptioner på monument, minnesmärken och minnestavlor är lagtexten strängare än informationsmaterialet från kulturministeriet (punkt 2 ovan under denna rubrik, ”Kultur”). Lagen (5.7) lyder i översättning från slovakiskan: ”Inskriptioner på minnesmärken, monument och minnestavlor skall vara på statsspråket. Om de innehåller en text på andra språk, skall texterna på andra språk följa efter texten på statsspråket och till innehållet vara identiska med texten på statsspråket. Texten på annat språk skall vara lika stor eller mindre jämfört med texten på statsspråket. Tillverkaren är skyldig att inhämta kulturministeriets bindande bedömning huruvida inskriptionen på ett minnesmärke, monument eller minnestavla är i överensstämmelse med denna lag. Denna bestämmelse gäller inte historiska inskriptioner på minnesmärken, monument och minnestavlor, vilka åtnjuter skydd enligt en särskild reglering.”

Offentliga rummet
Lagen (8.6) lyder i översättning från slovakiskan: ”Alla skyltar, reklam och meddelanden avsedda att informera allmänheten, i synnerhet i affärer, idrottsanläggningar, restauranger, på gator, vid och över vägar, på flygplatser, busstationer och järnvägsstationer, i allmänna transportmedel skall vara på statsspråket. Om de innehåller en text på andra språk, skall texterna på andra språk följa efter texten på statsspråket och till innehållet vara identiska med texten på statsspråket. Texten på annat språk skall vara lika stor eller mindre jämfört med texten på statsspråket.”

Utbildning
All pedagogisk och övrig dokumentation i skolor skall ske på statsspråket. I skolor där fostran och utbildning sker på de nationella minoriteternas språk skall den pedagogiska dokumentationen ske på två språk, det vill säga på statsspråket och på den nationella minoritetens språk. I skolor där fostran och utbildning sker på de nationella minoriteternas språk skall övrig dokumentation ske på två språk, det vill säga på statsspråket och på den nationella minoritetens språk.

Sjukvård
Sjukvårdens kommunikation med patienter skall ske på slovakiska, statsspråket. Om patienten inte behärskar statsspråket eller om patienten söker vård i en kommun där minst tjugo procent av invånarna talar ett minoritetsspråk får minoritetsspråket användas. Kulturministeriet kommer dock inte att kontrollera att detta efterlevs och kommer inte heller att utdöma böter. Lagens efterlevnad skall uppnås genom självreglering. Även här anför det slovakiska kulturministeriet (i sitt informationsmaterial från augusti 2009; se internetadress ovan) en förbättring för användare av minoritetsspråk: tidigare kunde patienter tala minoritetsspråket endast om de inte behärskade statsspråket.

Det slovakiska kulturministeriet försvarar lagen
Det slovakiska kulturministeriet framhåller i sitt informationsmaterial från augusti 2009 (se internetadress ovan) att lagen om statsspråk garanterar alla medborgare i Slovakien rätt till information på statsspråket. Vidare skriver man: ”Ändringen av lagen om statsspråk har inte haft som mål att reglera omfattningen av användningen av minoritetsspråk (för detta ändamål har Slovakiska republikens rättsordning särskilda föreskrifter) utan att garantera att det i Slovakiska republiken, i den offentliga sfären, går att kommunicera på statsspråket och att den som inte behärskar ett minoritetsspråk inte skall diskrimineras. […] Lagen om statsspråk begränsar inte användningen av minoritetsspråk, tvärtom undanröjer den flera hinder för deras användande.” Informationsmaterialet beskriver språksituationen i södra Slovakien där landets ungerska minoritet i huvudsak bor: ”[…] medborgare av slovakisk nationalitet som lever i ett etniskt blandat område förvägras ofta rätten till information på statsspråket, i synnerhet i sådana kommuner där de är i minoritet. Meddelanden från myndigheter, meddelanden om kulturella och andra arrangemang, texter och reklam på allmänna platser förekommer, i strid också med hittills gällande lag, i många fall endast på ungerska. Utträngningen av det slovakiska språket från det offentliga livet i Slovakiska republikens etniskt blandade områden förorsakar medborgare av slovakisk nationalitet ofta också materiell skada och hindrar dem från att fullvärdigt inlemmas i samhälls- och arbetslivet i deras omedelbara närhet. Det tillhör inte undantagsfallen att medborgare som behärskar det ungerska språket favoriseras vid anställningar. På så sätt förekommer upprepad diskriminering av slovakiska medborgare på den egna statens territorium.”

Informationsmaterialet berör också ”ungerska lögner om språklagen”. En rubrik lyder: ”Orsaken till spänningarna mellan Slovakien och Ungern är inte lagen om statsspråk utan de avsiktliga lögnerna om den”. Ett exempel: ”I ett ställningstagande från det ungerska parlamentets utrikesutskott från augusti 2009 förekommer bland annat följande lögner: ’Nästan varje mening i lagen om statsspråk innebär för slovakiska medborgare av ungersk nationalitet en inskränkning i deras användande av modersmålet och deras yttrandefrihet, nästan varje mening är riktad direkt mot medlemmarna av den etniskt ungerska gruppen i Slovakien.’”

En annan rubrik i informationsmaterialet från det slovakiska kulturministeriet lyder: ”I Slovakien garanteras de nationella minoriteterna omfattande rättigheter”. Man nämner områden som: skolor, rättsväsen, medier, kultur, ekonomi, religion. När det gäller skolor påpekar man: ”Rätten till fostran och undervisning i modersmålet garanteras genom ett helt nät av grund- och gymnasieskolor samt förskolor med nationellt minoritetsspråk som undervisningsspråk.”

Den sista rubriken i informationsmaterialet lyder: ”Ungrarna klagar högljutt på sina grannar, medan minoriteterna i Ungern i tysthet håller på att dö ut”. Man skriver: ”I flera år har den ungerska politiken i alla möjliga internationella fora kritiserat grannländerna för otillräckliga rättigheter för minoriteterna, ja rentav för förföljelse av den ungerska nationella minoriteten. Det är emellertid en paradox att tillståndet för de nationella minoriteterna är eländigt just i Ungern. Dessa problem kommer bäst till uttryck genom de ord som Jenő Kaltenbach, före detta parlamentarisk ombudsman för nationella minoriteter i Ungerska republiken, fällde i samband med att han lämnade sitt ämbete, vilket han innehade i tolv år fram till första juli 2009: ’Situationen för minoriteter i Ungern är i teorin, när det kommer till deklarationer ’rosenröd’, men i verkligheten är den deprimerande. …minoriteterna i Ungern har – undantagslöst – hamnat vid randen av ett stup där de riskerar att förlora sin identitet, deras medlemmar talar inte sitt språk, de känner inte till sin historia och bevarar knappt sin minoritetskultur. Vi har låtit minoriteterna förfalla.’” Den slovakiska minoriteten i Ungern uppgår till omkring 18 000 personer.

Några kritiska röster
I en kommentar i den slovakiska dagstidningen SME skrev Marián Leško 2009.07.16: ”Det är naturligtvis i sin ordning om man bestämmer att ett språk skall vara obligatoriskt i myndighetsutövningen, eller att en person måste kunna göra sig förstådd med myndigheterna på slovakiska inom republikens gränser. Men naturligtvis är det inte i sin ordning om lagändringen (under hot om sanktioner) lagfäster att statsspråket skall vara obligatoriskt och ha företräde också inom hela den offentliga sfären. […] Eftersom varken lagen eller lagändringen definierar vad den offentliga sfären innebär och var gränsen går mellan myndighetssfären, den offentliga sfären och den privata sfären, så är det endast den som kommer att tala slovakiska som med säkerhet kan undvika att råka ut för sanktioner.”

Jag vände mig till en av utgivarna av det tjeckiska veckomagasinet Respekt, Martin M. Šimečka, och bad honom förklara vad den ändrade lagen om statsspråk egentligen innebär. Martin M. Šimečka är slovak och skriver regelbundet om Slovakien. Han är son till den framträdande dissidenten Milan Šimečka. Martin M. Šimečka skickade följande svar på min fråga: ”[…] informationen [om ändringen i lagen om statsspråk] är för det mesta synnerligen ideologiskt färgad. I verkligheten förhåller det sig så att själva lagen ingriper i minoriteternas liv snarare på ett psykologiskt än på ett faktiskt plan. Den understryker nämligen att i Slovakien har statsspråket, alltså slovakiskan, absolut företräde. Lagen föreskriver till exempel att alla monument (i södra Slovakien är de många och till största delen har de uppförts av de lokala myndigheterna) skall ha text på slovakiska – och dessutom kan de också ha en text på ungerska. Praxis är sådan att många av de här monumenten endast har text på ungerska, så de slovakiska texterna måste läggas till. Enligt lagen får det inte heller i affärer och på allmänna platser över huvud taget finnas texter bara på ett främmande språk – texten på slovakiska måste dessutom komma först. Praxis har varit sådan att många affärer i södra Slovakien har haft texter endast på till exempel ungerska (eftersom det inte lever några slovaker där). I medierna är det förbjudet att tala ett utländskt språk (eller så måste teve ha textremsor på slovakiska), det gäller emellertid inte utsändningar i minoriteternas medier – de regleras genom en annan lag. I princip berörs inte minoriteterna så väldigt mycket av detta. Men alldeles nyligen förekom ett fall där licensrådet (som ansvarar för kontrollen av tevesändningar) utreder ett diskussionsprogram där en engelsman talade; han sa några meningar på engelska och programledaren översatte dem inte. Det får betraktas som ett lagbrott. Ytterligare ett exempel rör den kommersiella televisionen som visar amerikanska filmer där det i slutet står ’The end’. Att televisionen inte textar detta på slovakiska får betraktas som ett lagbrott. Det är absurda följder av den här lagen.

Det värsta med lagen är att den medger böter på upp till 5000 euro. Hittills har emellertid inga böter dömts ut, men det är ett politiskt beslut från regeringens sida, och det kan ändras när som helst.

I själva verket är det inte så viktigt vad den här lagen i detalj föreskriver (när man går igenom det så är det inte så mycket), i stället handlar det om ett symbolernas krig. Staten gör helt enkelt klart för de ungerska slovakerna att slovakiskan alltid har företräde och att de måste anpassa sig. Det är ett psykologiskt tryck, som ungrarna verkligen uppfattar som mycket obehagligt, och jag förstår deras oro.”

Allra sist några glimtar ur en kort artikel av Martin M. Šimečka som publicerades i Respekt i augusti 2009. Under rubriken ”Stefan skulle bli förvånad” skriver han om den händelse i augusti 2009 som väckte stor uppmärksamhet: den ungerske presidenten förvägrades inresa i Slovakien och kunde därmed inte närvara vid avtäckningen av statyn över ungrarnas förste kung, Stefan I, i staden Komárno, där den ungerska minoriteten utgör över 50 procent av befolkningen. Om språklagen skriver han: ”Det är som om de slovakiska politikerna konsekvent vill uppfylla den slovakiska grundlagen vars inledning börjar med orden ’Vi, den slovakiska nationen’ (den tjeckiska grundlagens inledning börjar med orden ’Vi, medborgare i Tjeckiska republiken’) och som klart talar om för minoriteterna vem som är herre i staten.
I verkligheten är det emellertid en piska som flätats med eftertanke, med vilken det går att slå vem som helst som staten inte gillar – i det här fallet vilken ungrare som helst. Premiärminister Fico har på detta sätt talat om för väljarna att de i valet nästa år inte behöver rösta på Ján Slota, ty också han förmår vara en riktig nationalist.” I slutet av artikeln återkommer Šimečka till kung Stefan: ”Stefan den store var känd för att betrakta mångspråkighet och kulturskillnader som en källa till styrka för sitt kungarike. På sockeln till hans staty skulle säkerligen de ord passa med vilka han lär ha upplyst sin son och möjlige tronföljare att ’ett land med ett språk och en sed är svagsint och bräckligt’. Men det var för tusen år sedan. Det slovakiska kulturministeriet skulle säkert inte godkänna texten i dag.”

Av Per Nilson
april 2010