FRÅN DARUVAR TILL TRIESTE - EN HÖSTRESA; del 2/6: I Ljubljana där cykla de

Text och foto: Per Nilson.

Universitets- och nationalbiblioteket.Universitets- och nationalbiblioteket.

Fler foton efter berättelsen.

I Ljubljana där cykla de

Det dröjer inte länge förrän besökaren har fått syn på dem: cyklarna. Här är det ett vanligt sätt att ta sig fram. Inte heller slottet är särskilt svårupptäckt där det ligger högst upp på en kulle på Ljubljanicas östra strand. Jag fick syn på Ljubljanas grön-vita flagga: i mitten en vit borg på vilket en grön drake tronar. Vidundret möter oss också nere i stan - i form av Drakbron.

Som avslutning på min vistelse i Ljubljana tog jag mig uppför kullen för att få staden på ett bräde. Med slottet i ryggen blickade jag norrut, västerut och söderut. Man vrider en aning på huvudet och redan har man tillryggalagt en ansenlig sträcka. Somligt känner man igen, annat letar man efter utan att hitta det.

Min resa höll sig helt och hållet inom dubbelmonarkin Österrike-Ungerns gränser. Författaren till Baedekers Österreich-Ungarn från 1914 hade ingen aning om att Ljubljana, efter århundraden inom det habsburgska rikets gränser, om några år skulle ingå i ett sydslaviskt kungadöme. Upplysningar ur boken: Laibach, huvudstad i hertigdömet Krain, 42 000 mestadels slovenska invånare. Gatuskyltar endast på slovenska. I dag har Ljubljana knappt 300 000 invånare.

Det var tidig söndag eftermiddag och om en dryg timme skulle jag ta bussen till Piran. Mitt besök i staden hade inte varit långt – från torsdag eftermiddag till söndag eftermiddag med undantag för lördagen då jag gjort en utflykt till städerna Radovljica och Škofja Loka – men jag tyckte ändå att jag hunnit med mycket. Här ska jag ge några glimtar från min vistelse i den slovenska huvudstaden.

Art nouveau

Nyss anländ vandrade jag från busstationen söderut längs Miklošičeva. Jag hade lämnat det aningen mer balkanskt präglade Zagreb bakom mig och kommit till en centraleuropeisk stad, lättare och luftigare, svalare (i jämförelse med Belgrad framstår dock även Zagreb som centraleuropeisk). Utmed den långa gatan såg jag rätt särpräglade byggnader. En av dem var Vurnik-huset, målat i rosa, med blå utsmyckningar runt fönstren. Bottenvåningen hade stora rundbågiga fönster. Antal våningar (exklusive  bottenvåningen): fyra. Fem fönster på varje våning; de längst till vänster och höger och längst upp, var försedda med burspråk. Rejält tilltaget takutsprång. Huset, byggt på 1920-talet, är ett exempel på en slovensk nationell arkitektur som inspirerats av art nouveau.

Snart fick jag syn på Grand Hotel Union, art nouveau i sin prydno. Efter jordbävningen 1895 uppfördes en rad byggnader i denna stil. Arkitekten Maks Fabiani, medlem av den österrikiska art nouveau-rörelsen, ansvarade för en ny stadsutvecklingsplan efter jordbävningen. Hotellet invigdes 1905.  

Gatan mynnar ut i Prešeren-torget, uppkallat efter poeten France Prešeren (1800-1849). Franciskanernas röda barockkyrka ligger här.

Jože Plečnik 

Tromostovje (”Trippelbron”) leder över till den andra stranden av Ljubljanica. Den är ett verk av arkitekten Jože Plečnik (1872-1957). Överallt har han satt avtryck. Ett axplock: Čevljarski (Šuštarski) most (Skomakarbron) och Trnovo-bron, universitets- och nationalbiblioteket, kajer längs Ljubljanica (på sina håll med trappor som leder ner till vattnet), ”marknadsbodarna” med sin långa rad av kolonner längs Ljubljanica. Plečnik var inspirerad av antikens Aten och hade en förkärlek för pelare. Många gånger stötte jag på dem på stan – i olika utföranden och med olika funktion. Plečnik studerade i Wien under Otto Wagner. Innan han blev professor i Ljubljana i början av 1920-talet och påbörjade sitt arkitektoniska arbete i staden, ledde han renoveringen av borgen i Prag och omgestaltningen av dess trädgårdar.

Promenad längs Ljubljanica

Vi vandrar längs Ljubljanica i stadens centrum. Vi väljer den östra stranden där kajerna – söderifrån räknat – heter Gallusovo nabrežje (Gallusovo-kajen) och Cankarjevo nabrežje (Cankarjevo-kajen).

Från Gallusovo-kajen betraktade jag trapporna som ledde ner till vattnet på den motsatta, västra stranden. Lite längre bort såg jag national- och universitetsbibliotekets vackra kub i rött tegel och grå sten, ritad av Plečnik.

Ett stenkast längre norrut kommer vi till Skomakarbron. Här byter Gallusovo-kajen namn till Cankarjevo-kajen. Om vi låter blicken glida över husraderna på de båda kajerna, ser vi robusta, enkla hus i olika färger, storlekar och former: en balkong med röda blommor, en grön dörr. Med sina skavanker ger de ett levande och vardagligt intryck. På Cankarjevo-kajen låg mitt vandrarhem, Ad Hoc Hostel. Jag hade en säng i en sovsal för kanske åtta personer; dusch och toalett i korridoren. För tre nätter betalade jag 56 euro. På Cankarjevo-kajen ligger barerna och restaurangerna tätt.

En fläkt av Wien

Mitt för Skomakarbron finner vi en kort passage - Pod Trančo - som leder österut till ytterligare en fotgängarzon. Om bebyggelsen längs kajerna är vardaglig så utgör Stari Trg och Mestni Trg finrummen: ståtlig barockarkitektur, fina affärer, barer och restauranger. Man tror sig förflyttad till Wien.

Framför rådhuset (slovenska: Rotovž; av tyskans ”Rathaus”) på Mestni Trg står en kopia av Francesco Robbas marmorskulptur ”De tre floderna i Kranjska” (den centrala delen av Slovenien); originalet finns sedan 2006 att beskåda på Nationalgalleriet i Ljubljana. De tre floderna i Kranjska (tyska: Krain) är Ljubljanica, Krka och Sava.

Ljubljanas dockteater

Om vi fortsätter norrut på Mestni Trg kommer vi till Ciril-Metodov Trg och därefter Vodnikov Trg. Härifrån viker vi av till höger, in på Krekov Trg. Här ligger en viktig kulturinstitution: Lutkovno Gledališče Ljubljana – Ljubljanas dockteater. Det är dock inte enbart dockteater som spelas här, och man riktar sig också till ungdomar och vuxna. På fredagsförmiddagen väntade jag i teatervestibulen, i ett hav av stojande skolbarn, på att få se en uppsättning av Emil och detektiverna, Erich Kästners klassiska barnbok. En mycket fin föreställning. Jag kunde inte förstå det som sades (jag hade dock läst boken) men det gjorde inte så mycket; det var bara att låta sig översköljas av slovenskan och njuta av skådespelarnas röster, samspel, kroppsspråk, mimik och tajming.  

Krakovo och Tornovo - småstadskvarter

Krakovo och Tornovo är två stadsdelar belägna strax söder om Ljubljanas mest centrala delar. Här promenerade jag den första kvällen. Jag gick över Skomakarbron till den västra stranden av Ljubljanica. De första timmarna i en ny stad är spännande, i synnerhet om det är fråga om en huvudstad. Jag slogs av lugnet, av att kajen som jag gick utmed inte var särskilt väl upplyst. Efter några minuter vek jag av till höger, in på Eipprova-gatan. Låga, bastanta hus, småstadskänsla. Här fanns en stor mängd barer och ölstugor; många av gästerna satt utomhus. Mitt inre trafikljus visade dock rött denna kväll: jag nöjde mig med att köpa en alkoholfri öl och en Radler (svagare än folköl) i en livsmedelsaffär på Trnovski pristan.

Nästa kväll besökte jag återigen området. Jag hittade en bosnisk restaurang på samma gata där jag dagen förut gjort mitt blygsamma ölinköp. Ett rustikt, trivsamt ställe med väggarna täckta av stora foton från Sarajevo. Till mina ćevapi drack jag två öl – en Union och en Laško (trafikljuset hade slagit om till gult och var på väg mot grönt). Efter maten beställde jag in turkiskt kaffe. Till min överraskning låg det också en cigarett, av märket Drina, på brickan. Okrepčevalnica Harambaša hette restaurangen och den låg på Trnovski pristan.

Romersk mur

Efter maten begav jag mig till gatan Mirje för att beskåda resterna av den romerska muren. Även här har Plečnik satt tydliga avtryck: i form av en port som är formad som en pyramid och intill den några låga pelare.

Från kloster till teater

Križanke var ursprungligen ett kloster men är nu teater (utomhusscen). Plečnik utförde arbeten här; till höger på bilden ser vi hans pelare.

Križanke var den sista stationen i den stadsrundvandring jag deltog i. Rundvandringen var gratis men tillfälle att ge dricks gavs allra sist. Jag blev tipsad om denna möjlighet på vandrarhemmet. En mycket givande tur med kunnig guide som hade mycket att berätta (ljubljanafreetour).

Napoleon-monumentet

I närheten av Križanke, på Trg francoske revolucije, finns något mycket ovanligt: ett monument över Napoleon. Det minner om de år då Ljubljana var huvudstad i Napoleons Illyriska provinser (1809-1813).

När Ljubljana blev Bukarest

Kongresni Trg (Kongresstorget) är ett avlångt torg med den slovenska filharmonin i den östra ändan och ursulinernas kyrka i den västra. Universitetets huvudbyggnad är beläget i det sydöstra hörnet. När jag efter hemkomsten såg teve-serien Fortunes of War i repris (den utspelar sig under andra världskriget) hajade jag till. Alla fladdrade de förbi: Ursulinerkyrkan; universitetets huvudbyggnad; den täckta pelargången mellan Trippelbron och marknadsbodarna (de tre senare är Plečniks verk). Ja, det skulle föreställa Bukarest men var Ljubljana. I rollen som det legendariska Hotel Athenée Palace: universitetets huvudbyggnad.

I närheten av Kongresni Trg finns romerska murrester. En skylt upplyste om att Emonas norra stadsport var under renovering. Emona är det romerska namnet på den koloni som grundades av kejsar Tiberius (kejsare år 14-37 e.Kr.)

Slovensk-serbiska klubben 

På den vardagliga och trivsamma Trubarjeva  – jag svängde in på den från det rätt pampiga Prešeren-torget – hittade jag Slovensko-srbski klub, ett antikvariat som säljer böcker på serbokroatiska. Jag valde bland annat Čovjek koji u dim otišao (Mannen som gick upp i rök) av Sjöwall-Wahlöö. På gatan finns flera barer, kaféer och enklare matställen.

Längtan österut?

Efter besöket i bokhandeln begav jag mig en bra bit västerut, till Prešeren-gatan där den serbisk-ortodoxa kyrkan ligger. Det var fredagskväll och jag hade, trodde jag, tagit reda på att en mässa skulle hållas där klockan 18, men tji fick jag. Jag stannade dock kvar en stund och betraktade människorna som kom och gick, tände ett ljus, böjde knä, kysste helgonbilden framför ikonostasen, växlade några ord med bekanta. I den lilla butiken köpte jag ett radband. Längtade jag österut?

Mot Piran!

Det var dags att lämna Ljubljana. Staden när den är som bäst: två cyklister i full karriär med Plečniks rödgråspräckliga bibliotek i bakgrunden. Jag tog mig ner från min utsiktsplats vid slottet och skyndade till busstationen. Ljubljana är utan tvekan värd ett besök men kanske inte mer än så, för min del. Jag tog plats i bussen som skulle ta mig till Piran och slumrade snart till. När jag vaknade hade molntäcket spruckit upp, himlen var blå. Tunga, breda bondgårdar drack solens värme. Vi gjorde ett uppehåll i Postojna och jag såg reklam för Postojnska jama (Postojna-grottan). Aha, jama är det slovenska ordet för grotta; på tjeckiska betyder det ”grop”. I Ljubljana hade jag köpt en affisch där orden Lutkovna predstava za otroke (Dockteaterföreställning för barn) fanns med. Otrok - barn på slovenska, slav på tjeckiska.

Så närmade vi oss havet - liksom den slaviska världens gräns mot den romanska.

Slottet i Ljubljana.Slottet i Ljubljana.

Vy mot norr från slottet.Vy mot norr från slottet.

Slovensk nationell arkitektur på Miklošičeva.Slovensk nationell arkitektur på Miklošičeva.

Grand Hotel Union.Grand Hotel Union.

Till höger Franciskanerkyrkan.Till höger Franciskanerkyrkan.

Tromostovje.Tromostovje.

Slovensko-srbski klub.Slovensko-srbski klub.

På Cankarjeva - på väg till den serbisk-ortodoxa kyrkan.På Cankarjeva - på väg till den serbisk-ortodoxa kyrkan.

Universitets- och nationalbiblioteket (Plečniks skapelse) i bakgrunden. Vy från Gallusovo-kajen.Universitets- och nationalbiblioteket (Plečniks skapelse) i bakgrunden. Vy från Gallusovo-kajen.

 

Čevljarski most (Skomakarbron).Čevljarski most (Skomakarbron).

Cankarjevo nabrežje.Cankarjevo nabrežje.

Zmajski most (Drakbron).Zmajski most (Drakbron).

En gammal bekant: draken. Här vaktar han sin bro.En gammal bekant: draken. Här vaktar han sin bro.

En i en lång rad av marknadsbodar på Centrala marknaden.En i en lång rad av marknadsbodar på Centrala marknaden.

Hus på Gallusovo nabrežje.Hus på Gallusovo nabrežje.

Gallusovo nabrežje.Gallusovo nabrežje.

Gornji Trg.Gornji Trg.

Mestni Trg.Mestni Trg.

Rådhuset.Rådhuset.

Dockteatern.Dockteatern.

Krakovo.Krakovo.

Bosnisk restaurang.Bosnisk restaurang.

Plečniks pyramid.Plečniks pyramid.

Plečniks pelare vid den romerska muren på Mirje.Plečniks pelare vid den romerska muren på Mirje.

Križanke.Križanke.

Križankes utomhusscen.Križankes utomhusscen.

Napoleonmonumentet.Napoleonmonumentet.

Universitets- och nationalbiblioteket.Universitets- och nationalbiblioteket.

Trapporna leder upp till Kongresni Trg.Trapporna leder upp till Kongresni Trg.

Romerska rester.Romerska rester.

Farväl, Ljubljana!Farväl, Ljubljana!