SNÖ OCH SOL I FLORINA - VÅRLIGA VINDAR VID BOSPOREN. Del 4: Hemåt

Text och bild: Per Nilson.

En reseberättelse i fem delar.

Del 1: Inledning; Från Hässleholm till Thessaloniki

Del 2: I Grekland

Del 3: I Istanbul

Del 4: Hemåt; Källor

Del 5: Foton

------

Del 4

Hemåt (avslutas med källförteckning)

Till Sofia kom jag rätt tidigt på morgonen. Den väl tilltagna järnvägsstationen gjorde ett ödsligt intryck. Jag vandrade söderut längs Christo Botev-boulevarden till mitt hostel på den korsande Makedonien-boulevarden.

---

Sofia är en ganska tung och dyster stad med breda boulevarder och officiella byggnader i klassicistisk stil som för tankarna till Sovjet eller Ryssland. Jag tillbringade dagen med att lojt vandra omkring och besöka några sevärdheter. Det var snart uppenbart att den lyckliga gamla filmen tagit slut i Istanbul. Människor var inte ovänliga men den grekiska och turkiska öppenheten och lusten att kommunicera lyste med sin frånvaro (vad den besläktade dygden gästfrihet beträffar så vet jag från en tidigare resa att den är en del av den bulgariska mentaliteten).

Låt oss göra två promenader och bekanta oss med några av stadens sevärdheter. Den första börjar vid Nationella kulturpalatset, ett bygge från kommunisttiden och beläget i en park (där det för övrigt finns ett Fridtjof Nansen-monument). I fjärran ser vi de omgivande Vitosja-bergen som också givit namn åt den långa gågata vars södra ände vi finner vid parkens nordvästra hörn. Vi vandrar norrut längs gågatan. Här finns många nöjeslokaler, restauranger, kaféer och affärer. I slutet av Vitosja-boulevarden ligger Sveta Nedelja-kyrkan.

Sveta Nedelja-kyrkan.Sveta Nedelja-kyrkan.

---

Sveta Petka-kyrkan. För att den före detta Centralkommittébyggnaden ska synas i bakgrunden krävs att man befinner sig på gatunivå. Jag befinner mig i fotgängarzonen under gatunivå.Sveta Petka-kyrkan. För att den före detta Centralkommittébyggnaden ska synas i bakgrunden krävs att man befinner sig på gatunivå. Jag befinner mig i fotgängarzonen under gatunivå.

Vi tar gatan öster om kyrkan. På höger sida ligger Helige Georgs rotunda. Strax når vi Plostad Nezavisimost och en pytteliten kyrka, Sveta Petka, vars omedelbara omgivningar inte kunde vara mer opassande. Granne i norr, på Maria Luiza-boulevarden, är varuhuset TZUM i tung och stram klassicistisk stil (byggt 1956). Österut, på ömse sidor om kyrkan, sträcker sig de klassicistiska husen utmed Plostad Nezavisimost. I dess ände finner vi den före detta centralkommittébyggnaden. Byggd mellan 1948 och 1954 bär den drag av stalinkrokan (dock inte särskilt hög) och utgör en något hotfull, åtminstone helt opassande, fond till den gamla låga kyrkan. Den röda stjärnan som tidigare krönte byggnaden är åtminstone borta och kan numera beskådas i Museet över socialistisk konst.

Sveta Petka-kyrkan benämns också Sadelmakarnas kyrka och har väggmålningar från 1300-talet och framåt.

Utställningar och utgrävningar av det romerska Sofia, Serdica, kan beskådas på bland annat Plostad Nezavisimost och Maria Luiza-boulevarden (under gatunivå).

Norr om TZUM-varuhuset (på Maria-Luiza-boulevarden) finner vi  Banja Bashi-moskén, ritad av en arkitekt som vi träffade på i Istanbul: Mimar Sinan, och uppförd 1567. På andra sidan gatan ligger Sofias centrala saluhall (började byggas 1909) och ytterligare ett kvarter västerut synagogan, den tredje största i Europa (störst bland de sefardiska). Den invigdes 1909.

---

Öster om moskén ligger en vacker byggnad: Regionala historiska museet (tidigare gick man dit för att ta sig ett mineralbad). På kvällen fick jag uppleva hur platsen framför museet fylldes av folkmusik och dansande människor; alla som hade lust fick vara med.

---

Plostad Nezavisimost. Byggnaden till höger: före detta säte för centralkommittén.Plostad Nezavisimost. Byggnaden till höger: före detta säte för centralkommittén.

Låt oss nu återvända söderut, till Plostad Nezavisimost, för att inleda promenad nummer två.

Vi rör oss österut på den breda gatan/platsen - helt i händerna på klassicismen: till vänster, till höger och rakt fram (den gamla centralkommittébyggnaden).

---

Ryska kyrkan.Ryska kyrkan.

Framme vid CK-byggnaden svänger vi av till höger in på Atanas Burov-boulevarden som senare byter namn till Tsar-Befriarens boulevard. Vi promenerar i sydöstlig riktning och passerar Ryska kyrkan på vänster hand.

---

Så är vi framme vid monumentet över den ryske tsar, Alexander II, som bulgarerna har sin självständighet att tacka för. Om vi står med ryggen mot monumentet har vi Nationalförsamlingen framför oss, Vetenskapsakademin till vänster och i bakgrunden, i öppningen mellan dem båda, Alexander Nevskij-katedralen - stadens väl mest kända byggnad.

---

En text inne i kyrkan berättar: ”Patriark-katedralen Helige Alexander Nevskij är ett tempel-monument som uppfördes av hela det bulgariska folket för att hedra de tusentals krigare - ryssar, bulgarer, ukrainare, moldaver, finnar och rumäner - som dog under åren 1877-1878 för Bulgariens befrielse från det osmanska oket.” Rysslands seger över osmanerna i det rysk-turkiska kriget 1878 banade väg för Bulgariens självständighet.  

Alldeles i närheten hittar vi Sofia-kyrkan som byggdes under den bysantinske kejsaren Justinianus dagar på 500-talet.

Nationalteatern Ivan Vazov hann jag tyvärr aldrig med. Den ser fin ut på bilder. Vazovs mest kända verk är romanen Under oket, varmed förstås menas det osmanska. Vazov levde mellan 1850 och 1921.

Följande morgon bar det av till Craiova via Vidin. Efter tågbytet plockade jag fram Wiederholungstäter och läste om de smått kaotiska förberedelserna inför uppsättningen av Markaris pjäs ”Ali Redschos historia”. (Teaterchefen: ”ʼHör på, herr Markarisʼ, sade hon varvid ʼherr Markarisʼ endast med svårighet kom över hennes läppar eftersom hon ansåg mig vara en jubelidiot. ʼJag är religiös och håller inte min teater öppen på långfredagen.ʼ”) Året var 1970 och Grekland styrdes av militärjuntan. Kapitlet heter ”ʼBrecht-expert' mot min vilja”. Under åren 1968-1974 var Brecht liktydigt med politiskt evangelium i Grekland.

Ganska ofta lämnade ögonen boksidorna för att njuta av det vidsträckta oltenska landskapet. Mittemot satt ett ungt par som jag tror kom från Albanien, i varje fall tyckte jag mig ha hört det ordet när de samtalade med konduktören. Jag uppfattade också en del av det de sade, och det lät som albanska. De verkade ha en massa att diskutera. Emellanåt trodde jag mig kunna ana en lätt oenighet men de verkade mycket fästa vid varandra. Framför sig hade de en stor resväska.

När tåget gjorde uppehåll vid en station steg en äldre rumänsk bondkvinna av, långsam i rörelserna och märkt av hårt kroppsarbete.

Jag checkade in på mitt gamla hotell. Från ett fönster blickade jag ut över staden. Skymningen föll och himlen skiftade i rosa och mjukblått.

Den här gången uppsökte jag stadens centrum. Jag gick söderut längs Calea Unirii, förbi en slottsliknande byggnad som hämtad ur ett Tintin-album. Men så var den nyklassicistiska byggnadens arkitekt också fransman. Craiovas konstmuseum huserar här.

En stund senare stannade jag till och betraktade ”Palatul administrativ” - byggt 1912-1913 i nyrumänsk stil, vilken väl snarast kan beskrivas som sagoliknande. Mittemot, på andra sidan gatan, sitter Mihai Viteazul (Mikael den djärve - 1558-1601) på sin häst.

Jag fortsatte min väg och kom fram till ett marknadsstånd där kürtőskalács - en kaka och specialitet bland ungrarna i Rumänien - såldes. Det rumänska namnet är cozonac secuiesc (det senare ordet betyder ”szeklisk”; szeklerna är en grupp inom den ungerska minoriteten i Transsylvanien).

---

Helige Elias kyrka (Sf Illie).Helige Elias kyrka (Sf Illie).

Snart vek jag av till vänster, in på (förmodligen) Strada Lipscani. Jag gick förbi Helige Elias kyrka (Sf Illie). Nu befann jag mig i kvarter som mestadels bestod av gamla tvåvåningshus, ofta rikligt försedda med stuckatur. På en enkel restaurang åt jag sarmale, den rumänska varianten av kåldolme. Dess historia för oss tillbaka till Turkiet. Svensk etymologisk ordbok skriver under ”kåldolma”: ”C. Warg 1765, Björnståhl 1777: Emin Effendi åt Dolma med handen; av turk. dolmá, fyllning (även i namnet på den turkiske sultanens palats Dolma-bagtje). Ordet är obekant för andra språk o. synes ha kommit till Sverige direkt från Turkiet.” Tilläggas kan att de små bussar som fungerar som taxi i Turkiet kallas dolmuş.

Jag fortsatte österut och valde ut en bar där jag kunde dricka kaffe. Lokalen var tom så när som på den unge servitören. Jag minns att jag hoppades på en pratstund, en önskan som snart gick i uppfyllelse när han bröt isen. Han undrade var jag kom ifrån och när han fått veta det bad han mig skriva ner några svenska författare som jag kunde rekommendera. Det gick inte något vidare, men det litterära samtalet dog inte ut därmed. 

Killen hette Cosmin och han talade bra engelska. Han kom från landet där föräldrarna var lantbrukare. Han berättade att han där hemma ibland har att göra med utländska grupper på besök. Han hade läst engelska vid universitetet (eller läste ännu) och hade dessutom börjat läsa tyska. En germanist in spe (?) - inte vad jag hade väntat mig när jag steg in i lokalen.

Han berättade att han läst Nibelungenlied på rumänska. Så tog han fram sin mobil och visade en dikt av den rumänske författaren Octavian Paler: ”Avem timp pentru toate” (”Vi har tid för allt”) - en konstfull uppräkning av allt som vi har tid för. (Octavian Paler - vilket elegant namn, i klass med Hedda Gabler…) Och tid verkade vi ha. De enda gästerna som avbröt oss var ett par killar som ville röka vattenpipa. Ett antal sådana var uppställda vid disken (pipor - inte killar). Mest på grund av studenterna från Mellanöstern, förklarade Cosmin.

Samtalet fortsatte: en saga av Eminescu (nationalskalden) återberättades, romanförfattaren Marin Preda liksom religionshistorikern och författaren Mircea Eliade kom på tal - allt medan vi drack var sin alkoholfri Tuborg.

Cosmin menade att det fortfarande finns kvar en hel del av kommunistiskt tänkande i Craiova, han var inte helt nöjd med staden.

Mot slutet av vårt samtal berättade han något om vad som ingick i tyskkursen. Jag tror att Merseburger Zaubersprüche nämndes.

Till slut sade vi hej då och jag återvände så sakteliga till hotellet, riktande ett tack till min lyckliga stjärna. Något sade mig att inte alla baristas i stan var som Cosmin. 

---

Tillbaka på Calea Unirii fotograferade jag de slitna hyreshus i något slags modernistisk stil som det finns ganska gott om här. Att de var byggda under Ceauşescu-tiden var uppenbart. På nätet fann jag en uppgift om att flera äldre hus på Calea Unirii - en del av stadens historiska arv - revs 1980 för att ersättas med nämnda hyreshus. En mycket olycklig likriktning, enligt artikeln (digi24.ro; se källförteckning).

---

Funkishus på vägen till hotellet.Funkishus på vägen till hotellet.

---

Innan jag somnade läste jag en stund i Wiederholungstäter. Jag hade nu hunnit till det sista kapitlet där författaren berättar om sitt arbete att översätta Goethes Faust till grekiska. Plötsligt stötte jag på ett ord som Cosmin använt; jag tror att det var Minnelieder - minnesånger (medeltida, ridderlig kärlekslyrik). Som om de båda kommit överens om att skicka mig en hälsning.

Tisdagens etapp blev lång: Craiova-Budapest, med byte någonstans. Lyckligtvis kunde klockan vridas tillbaka en timme vid den rumänsk-ungerska gränsen.

---

Romsk musik i Prag.Romsk musik i Prag.

Ginka och Václav H. i Prag.Ginka och Václav H. i Prag.

Efter en god natts sömn på mitt gamla vanliga hostel i Budapest var det dags att fortsätta till Prag, där jag träffade bekanta - en polack och en bulgariska som för tillfället befann sig i staden. Efter två nätter fortsatte jag till Wrocław, där jag hälsade på en annan bekant. 

---

”Hele, hele! Tady!” Krtek från Prag på väg till Sverige. I terminalen i Świnoujście.”Hele, hele! Tady!” Krtek från Prag på väg till Sverige. I terminalen i Świnoujście.

Nästa dags förmiddag avgick tåget till Świnoujście, där nattfärjan till Ystad väntade. Jag hittade en ledig soffa där jag sov några timmar. När jag vaknade och blickade ut genom fönstret såg jag Skånes kust. Jag lutade mig mot en pelare och lyssnade på musik, kanske på ”Kwiat/ Λουλούδι” (Blomman), där Grzegorz Turnau sjunger på polska och Giorgos Dalaras på grekiska.  

Under arbetet med denna reseberättelse har jag ofta lyssnat på Dylans ”Key West” - ett slags reseskildring också den med rader som ”Truman had his White House there”, ”Hibiscus flowers, they grow everywhere here” eller ”Bougainvillea blooming in the summer, in the spring”. Jag gläds över att ”Winter here is an unknown thing” inte stämde in på Florina. ”I’m so deep in love that I can hardly see” träffar mer i prick - ungefär så kände jag mig den där söndagsmorgonen på färjan, rusig av minnen.

Så lade vi till i Ystad - stad i egen rätt men förminskad denna gång till ”nästan hemma” av en trött resenär. Hur skulle Markaris uppleva staden? (Han nämner den faktiskt i Wiederholungstäter, när han skriver om deckarförfattare.) Och Ur och Ahmed, om de tillbringade en tid här, vad skulle de ha att berätta när de kom hem?

Hässleholm, 3 augusti 2020

------

Källor:

Thomas Arentzen: Ortodoxa och österländska kyrkor i Sverige (SST:s skriftserie nr 5; SST = Myndigheten för stöd till trossamfund):

https://www.myndighetensst.se/download/18.74c06ab154d183618378996/1464078027009/Ortodox_februari16%2C+hela.pdf

 

digi24.ro:

https://www.digi24.ro/special/campanii-digi24/1989-anul-care-a-schimbat-lumea/demolarile-si-uniformizarea-oraselor-romaniei-in-comunism-1164795

 

http://en.discoververia.gr/ (turistguide på nätet)

 

”Erdogans gudagåva” (dokumentärfilm av Jørgen Lorentzen och Nefise Özkal Lorentzen, 2019; i skrivande stund ännu tillgänglig på SvT play)

 

Greek City Times, 2 oktober, 2019, artikel av Uzay Bulut:

https://greekcitytimes.com/2019/10/02/turkey-7-remaining-greek-schools-struggling-survive-281-students/

 

”Hagia Sophia Museum” (broschyr utgiven av turkiska ministeriet för kultur och turism)

 

inthessaloniki.com (turistguide på nätet)

 

istanbultourstudio.com (turistguide på nätet)

 

Ingmar Karlsson: Turkiets historia (Historiska Media, 2019)

 

Lonely Planet: Greece (13:e upplagan, mars 2018)

 

Lonely Planet: Istanbul (9:e upplagan, februari 2017)

 

Petros Markaris: Der Tod des Odysseus (Diogenes Verlag, Zürich, 2017)

 

Petros Markaris: Wiederholungstäter (Diogenes Verlag, Zürich, 2008)

 

Nationalencyklopedin

 

Jan Olof Olsson: Ner till Bosporen (Bonniers, 1966)

 

Orhan Pamuk: Istanbul. Memories and the City (Faber & Faber, 2006)

 

romaniatourism.com/craiova (turistguide på nätet)

 

Elif Shafak: The Architect’s Apprentice (Penguin Books, 2015)

 

Elif Shafak: Three Daughters of Eve (Penguin Books, 2017)

 

Rick Steves Europe: Istanbul (youtube)

 

Finn Ståhl: Istanbul (Bonniers, 1979)

 

Svensk etymologisk ordbok:http://runeberg.org/svetym/0471.html

 

Svenska yle: https://svenska.yle.fi/artikel/2016/07/25/bosporenbron-dops-om-efter-kuppforsoket

 

”Thessaloniki” (broschyr utgiven av Ministeriet för kultur, utbildning och religiösa angelägenheter)

 

thessaloniki.travel/en  (turistguide på nätet)

 

thessalonikitourism.gr (turistguide på nätet)

 

”Trains to return to historic Istanbul station” (artikel i Hürriyet Daily News, 15 februari 2018): https://www.hurriyetdailynews.com/trains-to-return-to-historic-istanbul-station-127399

 

visitsofia.bg/en (turistguide på nätet)