Slavoniens slovaker (Kroatisk resa, del 5)

Text och bild: Per Nilson.

I mars 2013 gjorde jag en elva dagar lång resa till Zagreb och landskapet Slavonien, där jag besökte städerna Daruvar, Našice och Osijek. Syftet med resan var att möta studenter i Zagreb som studerar svenska samt bekanta mig med de tjeckiska och slovakiska minoriteterna i Kroatien.

Förutom denna artikel har ytterligare fem publicerats här på Kultur i öst:

*Dagar i Zagreb - en bildberättelse

*Den tjeckiska minoriteten i Kroatien

*Daruvar - en kroatisk pärla

*Dagar i Daruvar - en bildberättelse

*Eftermiddag i Osijek

-----------------------------------------

Inledning

Efter dagarna hos tjeckerna i Daruvar begav jag mig till Našice för att bekanta mig med Kroatiens slovakiska minoritet. I den lilla staden Našice finns den viktiga institutionen Slovakernas förbund i Kroatien som är centralorganisation för landets 16 lokala slovakiska föreningar (Matica slovenská), av vilka den i Našice är en. Här hittar vi också Slovakernas centralbibliotek i Republiken Kroatien. Alldeles i närheten av Našice finns två byar som grundades av slovaker: Markovec (1879) och Jelisavec (1889).

 

Mot Našice!

Tågresa från Virovitica till Našice. I kupédörrens fönster skymtar den godmodiga konduktören. När jag tog fotot såg jag inte att hon stod där; annars skulle jag ha sett till att få med hela ansiktet.Tågresa från Virovitica till Našice. I kupédörrens fönster skymtar den godmodiga konduktören. När jag tog fotot såg jag inte att hon stod där; annars skulle jag ha sett till att få med hela ansiktet.

Från Daruvar tog jag bussen norrut till Suhopolje. Denna stad, belägen bara ett par mil från den ungerska gränsen, ligger på järnvägslinjen Zagreb-Osijek. En bit österut på sträckan, alltså i riktning mot Osijek, låg målet för min resa – Našice. Det ville sig dock inte bättre än att jag i Suhopolje steg på ett tåg som var på väg västerut, mot Zagreb. Jag hann emellertid inte så långt innan jag upptäckte misstaget. I Virovitica steg jag av och gick till stationsbyggnaden för att studera tidtabellen. Bredvid mig stod en kvinnlig konduktör, och jag passade på att fråga henne om tåget till Našice. Hon var rätt kraftig och utstrålade godmodighet. Det visade sig att jag hade tillräckligt med tid för att gå och äta något. När jag kom tillbaka från min lunch, stötte jag på henne igen. På sitt resolut vänliga sätt tog hon nu befälet och förde mig till ett tåg som vi båda steg på. Några gånger under resan gick hon förbi min plats – och log. Vid ett tillfälle höll hon upp två fingrar – två stationer kvar. När vi närmade oss Našice kom hon för att prata med mig. När jag inte förstod henne tog hon hjälp av en ung tjej som satt på andra sidan mittgången. Jag fick förklarat på engelska vad konduktören sagt, nämligen att stationen låg långt från stadens centrum. Och så tillade tjejen: "Men du kan åka med mig, min bror väntar med bil på stationen." Utanför Pejačevićs slott steg jag av och tackade för skjutsen. Familjen Pejačević är ett viktigt namn i stadens historia. Efter det att turkarna dragit sig bort från Slavonien i slutet av 1600-talet förvärvades egendomen Našice på 1700-talet av familjen Pejačević.

 

Någonstans mellan Virovitica och Našice. En vacker vårvinterdag.

 

Našice

Kyrkan är helgad åt Helige Antonius av Padua, en franciskanermunk som levde mellan 1195 och 1231. Intill kyrkan ser vi franciskanerklostret vars bibliotek kan stoltsera med tio inkunabler.

Här ser vi "Stora slottet" som uppfördes av greve Vincencije Pejačević och stod färdigt 1812. Ett hundratal meter därifrån ligger ”Lilla slottet” från 1907, uppfört av Teodor Pejačevićs äldste son Marko VI. Teodor Pejačević var kroatisk ban under åren 1903-1907. (I Kroatien var ban titeln för en statlig ämbetsman under Österrike (1849-68) och under Ungern (1868-1918). Banen var dessutom ledare för Kroatien-Slavoniens autonoma förvaltning.) Teodor Pejačevićs dotter Teodora (Dora) (1885-1923) var tonsättare. Hennes pianokonsert från 1913 räknas som den första pianokonserten i den kroatiska musikhistorien.

Utsikt från gatan som leder till järnvägsstationen, belägen strax utanför stadsgränsen i öster. Järnvägsstationen ligger i grannbyn Markovec Našički som tar vid direkt där Našice slutar. Markovec är en by med stor slovakisk befolkning. I närheten ligger Jelisavec som också den kan kallas "slovakisk". Båda byarna grundades av slovaker efter det att avtal slutits med greven i Našice, Pejačević (Markovec 1879 och Jelisavec 1889).

 

Slovakerna i Kroatien

Slovakernas förbund i Republiken Kroatien (Zväz Slovákov v Chorvátsku) är centralorganisation för landets 16 lokalföreningar (Matica slovenská), av vilka Matica slovenská Našice (grundad 1994) är en. År 2012 firade Zväz Slovákov sitt tjugoårsjubileum. Vid starten år 1992 var dock namnet ett annat: Matica slovenská v Chorvátsku. Sju år senare ändrades det till Zväz Slovákov v Chorvátsku (kroatiska: Savez Slovaka Hrvatske Republike). Fram till 1992 var de tjeckiska och slovakiska minoriteterna organiserade i ett gemensamt förbund.

År 2011 genomfördes i Kroatien en folkräkning; antalet slovaker i landet uppgick till 4 753 personer.

Den slovakiska minoriteten i Kroatien är en följd av migration inom den ungerska delen av det österrikiska kejsardömet. Den del av Ungern som numera utgör Slovakien var överbefolkad varför människor sökte en bättre tillvaro i de södra delarna av den habsburgska monarkin (från 1867 dubbelmonarkin). Många slovaker sökte sig till landskapet Slavonien området mellan floderna Dráva i norr och Sáva i söder. Migrationen pågick under en lång tid. De första slovakiska kolonisatörerna kom till Slavonien redan på 1600-talet. De var köpmän, säsongsarbetare, soldater. En mer omfattande slovakisk kolonisering av Slavonien ägde rum under andra halvan av 1800-talet fram till början av 1900-talet.

Områden i Kroatien som uppvisar den högsta koncentrationen av slovaker är, förutom Našice och de närliggande byarna Markovec och Jelisavec, staden Ilok med omnejd samt staden Đakovo med de slovakiska byarna Josipovec och Jurjevec.

Björnar i Josipovec. I slutet av fastan (fašiangy) klär man ut sig och ägnar sig åt olika upptåg. (Bilden hämtad ur det slovakiska magasinet Pramen.)Björnar i Josipovec. I slutet av fastan (fašiangy) klär man ut sig och ägnar sig åt olika upptåg. (Bilden hämtad ur det slovakiska magasinet Pramen.)

Den slovakiska minoriteten i Kroatien byggde aldrig systematiskt upp ett eget skolväsende. Ilok utgör dock ett undantag. Här fanns, fram till 2003, en statlig skola (grundad 1922) med slovakiska som undervisningsspråk (årskurserna 1-4).

Slovakiska elever i kroatiska grundskolor har möjlighet att tre timmar i veckan få undervisning i slovakiska språket och kulturen (två timmar ägnas åt språket och en timme åt kulturen). Skolåret 2011/2012 deltog 530 elever i 15 skolor i denna undervisning. Ministeriet för vetenskap, utbildning och sport i Kroatien finansierar läroböckerna. För barn som deltar i undervisningen i slovakiska ordnas "skola i naturen" i Slovakien. Utflykterna organiseras i samarbete mellan Slovakiens skolministerium, det kroatiska ministeriet för vetenskap, utbildning och sport samt Slovakernas förbund (Zväz Slovákov). Ett antal lärare från Slovakien är verksamma i Kroatien.

För elever som studerar slovakiska ordnas årligen "Slovenčina moja" (Mitt slovakiska språk) – ett arrangemang som ägnas åt litterär recitation och teater. År 2012 var den slovakiska föreningen i Ilok värd för arrangemanget. Barn från 13 orter medverkade. Ilok är beläget i östligaste Kroatien, vid Donau som utgör gräns mellan Kroatien och Serbien. Den del av Serbien som Kroatien gränsar till heter Vojvodina och där finns en stor slovakisk minoritet (år 2011 levde 52750 slovaker i Serbien, flertalet av dem i Vojvodina).

Hur mår det slovakiska språket i Kroatien? Den yngre generationens, liksom mellangenerationens, slovakiska är en blandning av slovakiska och kroatiska. Slovakiskans ställning försvagas gradvis: i synnerhet i städerna och i blandäktenskap minskar språkets betydelse som kommunikationsmedel i samhället och inom familjen. På orter där slovakerna är i majoritet talar även de yngre en slovakisk dialekt. Avsaknaden av slovakiska skolor i synnerhet i orter i mellersta Slavonien är en viktig orsak till slovakernas språkliga assimilering. Det faktum att slovaker och kroater till övervägande delen är katoliker samt att de båda språken är besläktade har också bidragit till slovakernas assimilering.

 

Slovakerna i Našice 

Redan den första kvällen i Našice uppsökte jag detta hus på Braće Radića-gatan 68 där Slovakernas förbund samt Slovakiska kulturcentret Našice är inrymda. När jag på pensionat Egghus berättade att jag tänkte bege mig till Slovakernas förbund erbjöd sig en man i restaurangen att köra mig. Jag var tacksam eftersom Egghus ligger så långt västerut man kan komma i staden – pensionatet är det sista huset före skylten som förkunnar att staden tar slut.

På väggen i foajén visas exempel på "drotárstvo" - arbeten utförda med hjälp av metalltråd.På väggen i foajén visas exempel på "drotárstvo" - arbeten utförda med hjälp av metalltråd.

Vi steg in i en foajé som smyckades av slovakiska konsthantverk. Jag sade hej då till min chaufför som återvände till sin bil. Från ett angränsande rum hördes glada röster. Jag gick in och presenterade mig. Ett antal kvinnor var i färd med att slöjda. En man fanns i rummet och han föreslog att vi skulle sätta oss ute i foajén och prata. Mannen jag träffade var Branko Prišć. Han är ingenjör och ordförande i Našices slovakiska förening. I föreningens regi kan man ägna sig åt broderi samt tillverkning av föremål med hjälp av metalltråd, "drotárstvo", som ursprungligen var ett hantverk. "Drotár" kallades den som livnärde sig på att i sitt hem reparera köksredskap och att sälja produkter tillverkade av metalltråd och plåtbitar. Med tiden utvecklade sig näringen till en konst. Med drotárstvo-tekniken kan man tillverka så skilda föremål som korgar eller julgranspynt.

Branko hämtade öl och vi fick en pratstund innan damerna bröt upp och det var dags för honom och hustrun att åka hem. Branko berättade att hans barn inte talar slovakiska – de saknar intresse för språket. Vi pratade om olika saker, något om skillnaderna mellan de tjeckiska och slovakiska minoriteterna i Kroatien, något om politik. Branko var inte de stora ordens man, utan stillsam och vänlig. Jag fick intrycket av att han var en aning desillusionerad när det gällde den politiska situationen i landet.

PRAMEN - slovakiskt månadsmagasin som utkommer en gång i månaden. Det ges ut i Našice av Slovakernas förbund.PRAMEN - slovakiskt månadsmagasin som utkommer en gång i månaden. Det ges ut i Našice av Slovakernas förbund.

Jag fick med mig ett nummer av tidskriften Pramen (Källan) som utges av Slovakernas förbund och utkommer en gång i månaden. I den hittade jag bland annat information om radiostationer som sänder program på slovakiska en gång i veckan (Radio Osijek, Radio Našice, Radio Đakovo, Radio Ilok och Radio Slatina). Jag fick också en broschyr, "Slovakiska inslag i den kroatiska kulturen", som på kroatiska berättar om den slovakiska föreningen i Našice (Matica slovenská Našice). Den har ungefär 180 medlemmar och har som uppgift att främja den slovakiska kulturen. Man samarbetar med kulturhistoriska institutioner både i staden och i Slovakien, ordnar utställningar och uppmärksammar böcker på olika sätt. Varje år ordnar man en studieresa till Slovakien under benämningen "I våra fäders spår". På den helige Valentins dag ordnar man en bal ("Slovakernas och deras vänners bal"). Man har grupper som ägnar sig åt traditionellt slovakiskt konsthantverk: "drotárstvo" (metalltrådsarbeten) och broderi. Vidare samlar man etnografiskt material från Našice med omnejd och visar upp det för allmänheten. Till de viktigaste arrangemangen hör "Slovakiska jultraditioner", "Slovakiska påsktraditioner" samt "Gastronomisk festival". Varje år arrangerar man i samarbete med Slovakernas centralbibliotek i Kroatien "Den slovakiska filmens dag i Našice".

Rummet där kvinnorna under kvällen varit sysselsatta med sina slöjdarbeten. Jag tror att jag frågade om jag fick fotografera dem men att de avböjde.Rummet där kvinnorna under kvällen varit sysselsatta med sina slöjdarbeten. Jag tror att jag frågade om jag fick fotografera dem men att de avböjde.

Innan vi skildes tipsade mig Branko om en pågående utställning i Pejačević-slottet: "Slovakiska påsktraditioner". Jag bestämde mig för att gå dit nästa dag.

 

Påsktraditioner och slovakiskt centralbibliotek

När jag på pensionatet berättade om dagens planer först ett besök på Pejačević-slottet och på eftermiddagen en utflykt till Osijek – erbjöds jag skjuts till stadens centrum. När jag steg ur bilen framför slottet uppmanades jag att ringa dem när jag ville bege mig till järnvägsstationen, och också på kvällen när jag kom tillbaka från Osijek.

I Pejačević-slottets entré möttes jag av dessa båda affischer. Den vänstra informerar om arrangemanget ”Den slovakiska bokens månad”. Den 21 mars klockan 18 skulle Slovakiska förbundets senaste utgivning presenteras, däribland en bok om en slovakisk familjs historia. Den är skriven av Slavko Hohoš vars förfäder en gång valde att flytta till Slavonien. Författaren har sina rötter i Markovec (grannby till Našice) och bor numera i Osijek. Den högra affischen berättar om utställningen "Slovakiska påsktraditioner" som öppnades i hembygdsmuseets utställningssal på Pejačević-slottet den 13 mars. Arrangemanget har två delar: etnografisk utställning samt gastronomiskt program. Arrangörer: Matica slovenská i Našice i samarbete med Slovakernas centralbibliotek i Kroatien. Överst på affischen står på kroatiska: "Traditioner dör men Slovakiska föreningen i Našice vakar över att gamla slovakiska traditioner inte glöms bort".

Först uppsökte jag det slovakiska centralbiblioteket på slottets bottenvåning. Här träffade jag en mycket sympatisk ung kvinnlig bibliotekarie som pratade en tydlig slovakiska. Besökarna var få och vi pratade om allt möjligt. Rätt som det var dök Branko upp men han gick rätt snart igen. Bibliotekarien berättade att slovakiska ungdomar i Kroatien ofta är ointresserade av att lära sig slovakiska. Det finns inga slovakiska skolor och möjligheten att under tre timmar i veckan studera det slovakiska språket och den slovakiska kulturen är inte tillräckligt för att språket ska få en någorlunda stark ställning i deras liv. Däremot finns det ett ganska stort intresse bland slovakiska ungdomar för folklore, dans och musik. Hon beklagade sig över att ungdomar inte längre läser så mycket. Jag lät blicken glida över bokryggarna och längtade efter att läsa, gärna något slovakiskt, till exempel Martin Kukučins roman ’Huset på sluttningen’ som utspelar sig i Dalmatien…

Bibliotekarien visade mig en hylla med slovakiska dvd-filmer. Jag nämnde en slovakisk film från 1977 som jag tycker mycket om, Růžové sny (’Rosenröda drömmar’; regi: Dušan Hanák, manus: Dušan Hanák och Dušan Dušek), om en ung brevbärare som förälskar sig i en romsk flicka. Till min stora glädje hittade jag just den filmen i hyllan. Bibliotekarien gav mig en bok med berättelser och dikter återgivna på tre dialekter/språk: Jelisavec-dialekt/slovakiska/kroatiska. När vi lämnade biblioteket för att gå till utställningssalen fick jag syn på en katt. "Det är bibliotekskatten, hon är lite rädd för främlingar", fick jag veta.

Många fina saker att beskåda på utställningen "Slovakiska påsktraditioner". 

Påskhare.Påskhare.

Innan vi skildes berättade bibliotekarien för mig att ättlingar till Pejačević, bosatta i Argentina, har krävt att få tillbaka slottet som var i familjens ägo fram till 1945 då det nationaliserades. Kanske skulle biblioteket få flytta till andra lokaler, men det var inget som bibliotekarien sörjde över – hon fann de nuvarande lokalerna trånga och inte särskilt bekväma.

 

Pensionat Egghus

Egghus - mitt pensionat i Našice.Egghus - mitt pensionat i Našice.

Efter besöket på Pejačević-slottet promenerade jag till järnvägsstationen och tog tåget till Osijek (se Kroatisk resa, del 6). På kvällen var jag tillbaka i Našice och gick hela vägen till pensionat Egghus i andra ändan av stan. Den pratglade Dražen tjänstgjorde den här kvällen. Jag beställde en Radler osječko (från Osijek), ett öl med låg alkoholhalt (två procent) och smaksatt med citron. Riktigt uppfriskande. Jag var egentligen inte hungrig men något behövde jag få i mig. Och jag tyckte väl lite synd om Dražen, jag var nästan alltid den ende gästen i restaurangen. Jag rekommenderades kyckling, och så fick det bli. Jag blev proppmätt. Dražen berättade att han också hade ett andra namn, Ivan (vilket motsvarar "Johannes"). Eftersom det första namnet inte finns med i den katolska almanackan såg föräldrarna, enligt god katolsk sed, till att sonen fick ett andra, kristet namn.

När jag reste på mig för att betala, utropade Dražen glatt: "Sitt kvar! Jag har en överraskning!" En stund senare kom han in med en tallrik pannkakor, sockrade och smaksatta med chokladsås. Dražen och jag tog farväl av varandra eftersom detta var min sista kväll i Našice och han inte skulle arbeta nästa dag.

För en gångs skull kom jag i säng rätt tidigt. Jag läste länge – den kroatiske författaren Miroslav Krležas roman Utan mig – och det var underbart att låta de svullna, mörbultade fötterna få vila.

Nästa morgon vaknade jag med känslan av att vara nystädad till kropp och själ. Det var en solig vårmorgon. Vid frukosten kom jag överens med ägaren, som har sina rötter i Bosnien, och hans hustru, en engelska från London, om skjuts till järnvägsstationen. Av Dražen hade jag fått veta att ägaren hade arbetat flera år i Schweiz innan han öppnade Egghus i Našice. Det var i Schweiz han snappade upp ordet "Egghus", som är schweizertyska för "Eckhaus" (hörnhus).

"Om du kommer tillbaka kan jag visa dig mina hemtrakter i Bosnien", sade pensionatsägaren när vi befann oss i bilen på väg till järnvägsstationen. Jag nästan lovade honom att återvända någon gång. "Människor är mycket vänliga här i Slavonien", sade jag, och fick till svar: "Det beror på att vi inte är trötta på turister, vi önskar att fler ville komma hit. Här finns fina omgivningar att vandra i. Längs den adriatiska kusten är de nog lite trötta på alla turister och därför inte lika vänliga som här." När vi var framme vid järnvägsstationen ville jag betala för skjutsen men fick inte. Jag både kände och förstod att detta var ett illa valt tillfälle att visa min tacksamhet; det enda rätta hade naturligtvis varit att ge ordentlig dricks i samband med att jag betalade hotellräkningen. Men den insikten kom för sent. Det kändes dumt att jag inte visat min uppskattning för all vänlighet de visat.

 

Farväl till Slavonien!

Efter det att jag löst biljett till Zagreb hann jag med ett sista besök på det lilla kaféet intill stationsbyggnaden – ett ställe jag upptäckte dagen innan i samband med utflykten till Osijek. Ägaren tog emot mig med samma naturliga vänlighet och intresse som tidigare. Jag beställde en kopp turkiskt kaffe, köpte saltade kärnor av något slag som smakade underbart samt mineralvatten. Mannen visade mig en ask cigaretter som han fått från sin bror (eller en vän?) som arbetade i Köpenhamn och frågade hur mycket det kostar att flyga Köpenhamn-Zagreb tur och retur. Därefter hämtade han en miniräknare för att räkna om priset till kuna.

Snart rullade tåget från Osijek in på perrongen. Tre och en halv timme senare var jag åter i Zagreb. Mitt slavoniska äventyr var till ända. Bland det jag uppskattade allra mest var mötena med vänliga och hjälpsamma människor. Jag mindes ett samtal med en servitör på en bar i Zagreb nio dagar tidigare. Efter det att jag redogjort för mina resplaner, sade han: "I Slavonien kommer du att möta människor som är beredda att göra allt för dig."

-----------------------------

Källor:

*Nationalencyklopedin

*Staden Našices hemsida:

http://www.nasice.hr/crkva.html

http://www.nasice.hr/dvorac.html

*Zavičajni muzej Našice (Hembygdsmuseet i Našice):

http://www.mdc.hr/nasice/hr/d-pejacevic/d-4.html

*Zväz Slovákov v Chorvátsku/Savez Slovaka RH/Slovakernas förbund i Kroatien (hemsida):

http://www.savez-slovaka.hr/sk/o-nama/historia-slovakov-v-chorvatsku

*Matica slovenská i Slovakien (hemsida):

http://www.matica.sk/slovaci-v-zahranici.phtml?id_kat_for_menu=17877&module_action__195320__id_ci=28177

*Kroatiska statistiska centralbyrån (hemsida):

http://www.dzs.hr/default_e.htm

*Kulpins hemsida (ort i Vojvodina, Serbien, med slovakisk befolkningsmajoritet) refererar till den serbiska folkräkningen 2011:

http://www.kulpin.net/aktuality/pocet-slovakov-v-srbsku.html

*Krátky slovník slovenského jazyka (Bratislava, 1997)

*Broschyr utgiven av Matica slovenská Našice: "slovački elementi u hrvatskoj kulturi"

*TV Našice (hemsida):

http://www.nasice.com/vijesti/112-nasice2013/udruge2013/ustanove2013/citaonica2013/4212-našice-predstavljanje-knjige-u-središnjoj-knjižnici-slovaka-u-rh.html#