Några tankar om romernas situation i Europa (föranledda av radioprogrammet "Konflikt" hösten 2014)

Av Per Nilson.

Hösten 2014 lyssnade jag på radioprogrammet Konflikt i P1. Det handlade om romernas situation i Europa. En av de medverkande var den svenska EU-parlamentarikern Post som själv är rom. I slutet av programmet höll hon ett brandtal där rollfördelningen var helt svartvit: romerna var offer och majoritetsbefolkningarna och deras politiker förövare. Jag reagerade mot hennes - som jag uppfattade det - enögdhet och att den fick passera helt oemotsagd. Jag skrev ett mejl till Konflikt. Jag fick svar men bestämde mig för att inte fortsätta mejlväxlingen. Omsider (i februari 2015) kände jag dock ett behov att formulera mina tankar och bestämde mig för att svara på mejlet. De tankar jag uttryckte där vill jag nu förmedla även till andra. Följande text är baserad på innehållet i mejlet:

I Posts utläggning uppfattade jag inte ett enda ord om vilken betydelse romernas tänkesätt, normer och föreställningar spelar. Om inte den aspekten tas med blir analysen, i mina ögon, alldeles verklighetsfrånvänd. Tyvärr fick Post inga som helst motfrågor av programledaren eller reportern som medverkade i studiosamtalet (kanske delvis på grund av att programmet alldeles snart var slut?).

Sällan får jag höra något om romernas tänkesätt, normer och föreställningar i Sveriges Radio. Det handlar mest om majoritetsbefolkningarnas utestängning av romerna och rasism.

Jag är uppriktigt intresserad av romerna och deras situation. För mig är verkligheten viktig. Jag har läst Isabel Fonsecas bok Begrav mig stående och har fått veta en massa om romernas tänkesätt, normer och föreställningar. Hon skrev boken efter att ha levt bland romer i Central- och Östeuropa i fyra år. Hon väjer inte för att ta upp romernas roll i den situation som råder.

De romer som inte integrerats i ett land som Rumänien står längst ned på samhällsstegen. Det rumänska majoritetssamhället har en jätteläxa framför sig, om det vill ha en förändring. Tyvärr är det inte alldeles säkert. Passivitet och uppgivenhet råder bland många ur majoritetsbefolkningen, liksom förakt mot romer. Ett medborgar-vi behöver utvecklas, ett intresse för hur alla medborgare i landet har det. En utveckling av civilsamhället och mycket mer av ideella initiativ på gräsrotsnivå är alldeles nödvändiga. Även politikerna måste naturligtvis skärpa sig ordentligt.

Vilken läxa, vilken ansträngning har då romerna framför sig? Att hitta sig själva som romer och hitta en plats i det rumänska samhället. Majoritetsbefolkning och romer måste närma sig varandra. Här spelar naturligtvis romska förebilder, romska ledare, aktivister som Valeriu Nicolae (som hördes i ett reportage i programmet) en avgörande roll. När jag här talar om romer menar jag de som inte integrerats i det rumänska samhället – det finns ju också de som har gjort det, det ska vi inte glömma.

Det är här det bränner till och absolut inte är så enkelt som att alla problem beror på dåligt uppförande från majoritetsbefolkningen och dess politiker. Sju hundra år av romsk närvaro i Europa där romerna haft ekonomiskt utbyte med majoritetssamhället men i övrigt valt att hålla sig på sin kant (låt vara att majoritetssamhällena inte skulle ha tillåtit något annat) och har bevarat normer och tänkesätt - rörande arbete, förhållandet mellan individ och grupp, familj och äktenskap - som skiljer sig drastiskt från majoritetssamhällena har naturligtvis satt sina spår. Bland romerna har alltför hög grad av kontakt med icke-romen ansetts kunna medföra orenhet. Fonseca ger i sin bok flera exempel.

Det är de romer som inte integrerats i det rumänska samhället som tigger på våra gator. Varför? Jag skulle tro att det har med rotlöshet att göra: den traditionella livsstilen är inte längre möjlig och samtidigt är steget över till majoritetsbefolkningens kultur alltför långt. Och det är inte så underligt när romerna under århundraden valt att hålla sig på sin kant (samtidigt som majoritetssamhällena ej tillåtit något annat). I Ralf Bauerdicks bok ”Zigeuner – Begegnungen mit einem ungeliebten Volk” berättar en präst i Rumänien att den utestängning som sker mellan de olika zigenarstammarna ofta är större än de fördomar och den diskriminering som kommer från rumänerna. Om han har rätt vet jag inte, men hans ord får mig att tänka: vad vet vi egentligen här i Sverige om olika mekanismer mellan romska stammar i ett land som Rumänien? Nog kan sådant ha betydelse för den situation som råder?

I sin bok ”Hundätarna i Svinia – en resa till romerna i Slovakien” uttrycker Karl-Markus Gauss det kärnfullt: ”De [romerna] levde annorlunda jämfört med slovakerna med vilka de bodde i samma byar, men fullständigt åtskilda (…) Man måste akta sig för att bagatellisera skillnaderna och tro att de liksom skulle försvinna av sig självt inom kort om man bara vidtar generösa åtgärder för att främja romerna. Sådan tolerans, som säger att romerna är förmögna att leva precis som vi och respektera våra oskrivna lagar, lugn och ro, renlighet, uppträdandet i offentligheten, sådan tolerans är nämligen inte alls någon tolerans. Tolerans är det först när man har lärt sig att acceptera att andra lever annorlunda jämfört med oss och också har rätt till det. (…) Lika gement som det är att lämna romerna i det elände som de själva inte förorsakat och ursäkta sig med att de ändå inte vill ha det på något annat vis, lika fientligt förhåller sig den som genom ett slags välvillig uppfostringsdiktatur vill driva ur dem allt det som gadjen sedan eviga tider stört sig på hos dem.”

I Västerkyrkan i Hässleholm, där jag är aningen aktiv, har vi bildat en studiecirkel om Rumänien och landets romer. Första träffen hade vi i söndags. Innan den började gick vi till romernas egenhändigt uppförda skjul i Hässleholm och bjöd dem att komma till Västerkyrkan på fika efter det att studiecirkeln var slut. Det kom 13 personer (av 22). Vi satt och pratade i drygt en timme (jag kan en del rumänska). Dagen efter var vi två som återvände till bosättningen. En reporter från P4 Radio Kristianstad följde med oss. Studiecirkeln avslutas med en resa till Rumänien i maj 2015*.

För att avsluta: Jag tror inte att majoritetsbefolkningens inställning till och beteende mot romerna är en MYCKET större utmaning än romernas eget ansvar. Jag tror att utmaningen är lika stor från båda håll.

Här slutar den redigerade versionen av mejlet som skickades till Konflikt i februari 2015.

*Reseberättelser kommer att publiceras på Kultur i öst senare under 2015.