Några kyrkogårdar i Vilnius (Litauisk resa, del 5/10)

Av Per Nilson.

Kring årsskiftet 2013/14 gjorde jag en tio dagar lång resa till Litauen. Syftet med resan var att lära mig mer om landet, dess historia, kultur och levnadsförhållanden. Under hösten hade jag läst på om Litauens historia, sevärdheter och moderna förhållanden. Resan resulterade i totalt tio artiklar som publicerats här på Kultur i öst:

*Något om Litauens historia (del 1)

*Vilnius 1900-tal (del 2)

*Huvudstadens helgedomar (del 3)

*Vilnius – en bildberättelse (del 4)

*Några kyrkogårdar i Vilnius (del 5)

*Det judiska Vilnius (del 6)

*Besök i Klaipėda/Memel (del 7)

*Promenad i Kaunas (del 8)

*Besök i Druskininkai – Litauens sydligaste stad (del 9)

*Litauiska läckerheter (del 10)

---------------------------------------------------------------------------------

Källor: Tomas Venclova: Vilnius. City guide (R. Paknio leidykla, 2012)

I Vilnius besökte jag två kyrkogårdar: Bernardiner- och Antakalnio-kyrkogåden. Tyvärr kände jag då inte till Rasų-kyrkogården, så därifrån har jag inga bilder. Venclova berättar dock om den i sin bok, så låt oss börja där.

 

Rasų-kyrkogården

Denna kyrkogård är förmodligen den mest anmärkningsvärda i Vilnius. Den anlades år 1800. Inga jordfästningar äger längre rum här. Under den sovjetiska ockupationen var kyrkogården en plats för patriotiska manifestationer, både av litauer och polacker, i synnerhet vid allhelgonatid.

På den centrala delen av kyrkogården vilar många kända kulturpersonligheter: litauiska, polska och vitryska. Här finns många vackra och konstnärligt värdefulla gravstenar. Till vänster om ingången ligger Literatų-kullen. Högst upp på den finner vi kompositören och målaren Mikalojus Konstantinas Čiurlionis grav. Även Jonas Basanavičius (1851-1927), "den litauiska nationella rörelsens fader", vilar på kyrkogården.

I en del av kyrkogården är litauiska soldater som dog under 1920-21 års strider om Vilnius begravda. Polska soldater som dödades 1919-20 och 1944 vilar i ett inhägnat område framför huvudingången. Mitt i detta mausoleum hittar vi Maria Piłsudskis grav, mor till Józef Piłsudski, vars hjärta också grävdes ner här. Den svarta granitstenen innehåller inskriptioner av dikter av Juliusz Słowacki.

 

Bernardinerkyrkogården

Bernardinerkyrkogården ligger i den östra delen av stadsdelen Užupis. Den anlades 1810. Namnen på gravstenarna är polska.

Vid ingången till kyrkogården finns denna skylt med text på latin. "Non omnis moriar" betyder ungefär "Inte hela jag ska dö". Vidare får vi veta att de polska och litauiska presidenterna restaurerade kyrkogården 2005.

Det är inte de svenska kyrkogårdarnas tuktade natur och krattade grusgångar som möter en här. Här är man mycket mer generös mot naturen. Så länge den inte skymmer gravarna eller försvårar framkomligheten så får den växa bäst den vill. Åtminstone fick jag det intrycket.

 Här vilar polska vetenskapsmän och universitetsprofessorer men också en Mieczysław Kozłowski som föddes 1956 och dog 1957. ”Frid lille ängel”, står det på hans lilla enkla gravsten.

 

Antakalnio-kyrkogården

Nordost om Gamla staden, en bit norr om Petri och Pauli kyrka, ligger Antakalnio-kyrkogården, i kuperad terräng med gräsmattor och tallar. Här är vi långt från Bernardinerkyrkogårdens myller och trängsel där naturen fått ge vika endast i den mån gravarna krävt det men annars tillåtits växa som den vill, osymmetriskt och fritt.

Hus i närheten av Antakalnio-kyrkogården.

Huvudsakligen soldater – ryska, tyska och polska – begravdes på Antakalnio-kyrkogården efter det att den anlagts 1809.

Numera innehar den rollen som Litauens panteon. De tretton litauer som dödades (en fjortonde dog i en hjärtattack) av sovjetiska inrikestrupper i samband med Vilniusbornas försvar av tevetornet den 13 januari 1991 är begravda här, liksom de sju gränspoliserna som mördades vid gränsstationen Medininkai den 31 juli 1991. Vid deras gravar har ett monument rests, "Pietà".

Pietà-monumentet bakifrån.

En av de litauer som dödades i samband med försvaret av tevetornet den 13 januari 1991. Han föddes ett år, två veckor och en dag efter mig.

Under detta snidade krucifix står namnen på dem som dog den 13 januari 1991.

Namnen på den trätavla vars övre del visas på föregående bild.

Ett monument av ett helt annat slag än Pietà finner vi en bit bort – monumentet över sovjetiska soldater som dog i kampen mot nazisterna (rest 1951). 1941 och 1945 står det på de båda stenarna i förgrunden (på var sin sida om trappan).

På sluttningarna bakom och till höger om monumentet är små tavlor utlagda, i symmetriska rader, med namn på sovjetiska soldater. Över dem står kuperade träd i stram givakt, symmetriskt planterade också de.

I närheten av monumentet finns också tavlor med namn på sovjetiska soldater som dödats av litauiska antikommunistiska "partisaner" i samband med Sovjetunionens andra ockupation av Litauen 1944.

Litauiska kommunistledare under den sovjetiska epoken är begravna till vänster om det sovjetiska monumentet, till exempel den mycket hårdföre Antanas Sniečkus som ledde det litauiska kommunistpariet fram till sin död 1974.

Algirdas Brazauskas. Som generalsekretare i kommunistpartiet genomdrev han en brytning med det sovjetiska moderpartiet i december 1989.

På en annan del av kyrkogården vilar litauiska kulturpersonligheter från den sovjetiska epoken.

År 2001 hittades i Žirmūnai, i samband med att man grävde ett dike, kvarlevorna av flera tusen soldater ur Napoleons armé. De fördes hit och begravdes här. På skylten med litauisk och fransk text står att läsa: "Här vilar kvarlevorna av soldater från de tjugo länder som utgjorde kejsar Napoleon I:s stora armé; de dog i Vilnius i samband med återtåget från det ryska fälttåget i december 1812."

Rätt nära ingången finns denna sten som är rest för att hedra de polska soldater som dog i kampen mot bolsjevikerna åren 1919-1921.

I anslutning till minnesstenen reser sig en stor mängd enkla kors på de gröna sluttningarna. Alla likadana, och på de flesta av dem hänger ett band i de polska färgerna. På en del kors står "Nieznany" – Okänd.

Den bilden får avsluta denna lilla berättelse om några av Vilnius kyrkogårdar.