Musiktips

Av Per Nilson.

Musik ska byggas utav glädje.Musik ska byggas utav glädje.

1. Moodyradio - www.moodyradio.gr
Av en slump hittade jag fram till den grekiska musikradiokanalen Moodyradio. Den finns på internet: www.moodyradio.gr. Musiken som spelas där har kanske inte så mycket med Central- och Östeuropa att göra, men det är en härlig kanal. Just nu hör jag något slags tango (tror jag) som är helt underbar. Kanalen spelar musik nonstop. Emellanåt hörs en jingel och därefter en röst som på grekiska förkunnar att Moodyradio spelar jazz, blues, soul och world music. Ibland förekommer också prat mellan låtarna, men det är mycket kort. Jag har hört helt fantastiska låtar - den de spelar nu till exempel! Det låter latinamerikanskt - ett stränginstrument, piano och trummor. I den här kanalen har jag hört den svenska jazzsångerskan Rigmor Gustafsson, fransk musik, latinamerikanskt, afrikanskt, Leonard Cohen, Ella Fitzgerald. Emellanåt dyker någon fantastisk melodi upp, och det gör faktiskt ingenting att jag aldrig får veta vad det var jag hörde (det hjälper inte att de talar om det, för grekiska är för mig just rena grekiskan). En gång hörde jag en latinamerikansk låt där sångaren närapå överröstades av envist tutande blåsinstrument. Vilket sväng, vilken glädje och vilken charm!

2. Bruce Cockburns "Berlin tonight"

Texten till denna fantastiska sång kommer i slutet av artikeln. Allra först några rader om sångens upphovsman, Bruce Cockburn. Denne kanadensiske låtskrivare, sångare och gitarrist är en av mina favoriter och har varit det alltsedan åttiotalet. Hans musik har gett mig så många skönhetsupplevelser. Så många skivor och låtar som gått rakt in i hjärtat. Cockburn är en artist på resande fot. Han har gjort låtar om Nicaragua och Guatemala, om Nepal, om Kambodja, om Chile, om Tokyo, om Stockholms skärgård (eller snarare om det som han upplevde under en båtresa i Stockholms skärgård: "All the diamonds in the world"). Cockburn, som en gång i tiden ville bli jazzmusiker, har blandat stilarna genom åren: här finns folkmusik, jazz, rock, country, rytmer och tongångar från Latinamerika (till exempel låten "Dust and diesel", skriven under en resa på Pan American Highway) och Afrika (den mästerliga skivan "Charity of night"; lyssna på låtarna "The coming rains" eller "The mines of Mozambique", skrivna i Quelimane, Mocambique - ja, lyssna på hela skivan, den är skimrande).

Fyra gånger har jag sett Bruce Cockburn uppträda: två gånger i Stockholm under en och samma helg (Konserthuset samt på den kristna musikfestivalen på Svalkan inte långt från Ulriksdals värdshus), en gång i Örebro samt en gång i London (Kentish Town) på festivalen "Crossing the border". Vid utomhuskonserten på Svalkan tog jag mod till mig och frågade någon utanför artisttältet om det var möjligt att få en pratstund med Cockburn. Det gick bra. Han kom ut och skrev några autografer. Jag frågade vad han tyckte om Bob Dylan och Neil Young. Om den förre sade han att han gillade albumet "John Wesley Harding" och om den senare att han gjort bra rock'n roll. Den store artisten skrev sitt namn och en hälsning på ett antal vykort. Ett av dem skickades till min kompis Anders som haft mycket roligt åt min patetiska formulering: "Han spelade med frenesi." Under konserten pratade jag med en kille som hade kamera med sig. Vi kom överens om att han skulle skicka några kopior till mig när korten var klara. Efter ett tag fick jag ett brev, och på kuvertet läste jag: "Det finns bara en Bruce - och han heter inte Springsteen." Jag är böjd att hålla med. Killen som hade vänligheten att skicka mig fotona hette Sören Dalevi och det första fotot nedan är taget av honom. Det andra är taget av mig i London.

På Svalkan sjöng Cockburn (vill jag minnas) den vackra låten "Can I go with you".På Svalkan sjöng Cockburn (vill jag minnas) den vackra låten "Can I go with you".

Bruce Cockburn uppträder på festivalen Crossing the border...Bruce Cockburn uppträder på festivalen Crossing the border...

...i Kentish Town, London, 1987....i Kentish Town, London, 1987.

Nu närmar vi oss Berlin. På 80-talet uppträdde Cockburn där. Under ett besök hos en kristen ungdomsgrupp i Stralsund på 80-talet fick jag ett urklipp ur den kommunistiska ungdomsorganisationens tidning "Junge Welt" i min hand. Det var en intervju med/reportage om Bruce Cockburn. Jag minns att han uttalade sig negativt om Reagans planer på "Stjärnornas krig" (tror jag). Tyvärr har jag inte kvar artikeln. Och nu texten till "Berlin tonight", en oerhört vacker sång från albumet "World of Wonders" (1985).

Berlin tonight

dull twilight spits hesitant sulphur rain
sky been down around our ears for weeks
only once - gap-glimpsed moon over that
anal-retentive border wall
as we laughed through some midnight
checkpoint under yellow urban cloud

weeks of frantic motion - petrol veins of
europe pumping
through scratchy acid-bitten transparent
winter trees
through brownish haze that makes a ghost of
the horizon
i'm rushing after some ever-receding
destination

berlin tonight
table-dancing in black tights
waving a silver crutch in the blue lights
shapechanging over glass
on the front line of the last gasp

green shoots of winter wheat and patches of
snow
russian walks dog in saxon field
from the top of a solitary tree like the one on
the flag of lebanon
unblinking eye of hawk follows traffic on the
autobahn

tank convoy winds down smokestack valley
proud chemical pennants wave against the
sky
turret gunner laughs when i throw up my
hands
i'm all glasses and grin to him under my
commie fur hat

berlin tonight
table-dancing in black tights
waving a silver crutch in the blue lights
shapechanging over glass
on the front line of the last gasp

2 GERMANIES. 2/85

3. Se nummer 3 under "Tips på böcker, filmer med mera" om Ola Magnells "Sisyfos (ta mej hem)"