FRÅN DARUVAR TILL TRIESTE - EN HÖSTRESA; del 2/6: I Ljubljana där cykla de

Text och foto: Per Nilson.

Slottet i Ljubljana.Slottet i Ljubljana.

Det dröjer inte länge förrän besökaren har fått syn på det: slottet där det ligger högst upp på en kulle på Ljubljanicas östra strand. På ett torn vajar en grön och vit flagga med en vit borg i mitten. På det mellersta av de tre tornen tronar en grön drake. Vi ska få anledning att återkomma till den.

Vy mot norr från slottet.Vy mot norr från slottet.

Som avslutning på min vistelse i Ljubljana tog jag mig uppför kullen för att få staden på ett bräde. Med slottet i ryggen blickade jag norrut, västerut och söderut. Man vrider en aning på huvudet och redan har man tillryggalagt en ansenlig sträcka. Somligt känner man igen, annat letar man efter utan att hitta det.

Det var tidig söndag eftermiddag och om en dryg timme skulle jag ta bussen till Piran. Mitt besök i staden hade inte varit långt – från torsdag eftermiddag till söndag eftermiddag med undantag för lördagen då jag gjort en utflykt till städerna Radovljica och Škofja Loka – men jag tyckte ändå att jag hunnit med mycket. Jag vill här ge några glimtar från min vistelse i den slovenska huvudstaden.

Slovensk nationell arkitektur på Miklošičeva.Slovensk nationell arkitektur på Miklošičeva.

Nyss anländ till Ljubljana vandrade jag från busstationen söderut längs Miklošičeva. Jag hade lämnat det aningen mer balkanskt präglade Zagreb bakom mig och kommit till en centraleuropeisk stad, lättare och luftigare, svalare (i jämförelse med Belgrad framstår dock även Zagreb som centraleuropeisk). Utmed den långa gatan såg jag rätt särpräglade byggnader. Det rosa huset på bilden (byggt på 1920-talet) är ett exempel på en slovensk nationell arkitektur som inspirerats av art nouveau.

Grand Hotel Union.Grand Hotel Union.

Snart fick jag syn på Grand Hotel Union, art nouveau i sin prydno. Efter jordbävningen 1895 uppfördes en rad byggnader i denna stil. Arkitekten Maks Fabiani, medlem av den österrikiska art nouveau-rörelsen, ansvarade för en ny stadsutvecklingsplan efter jordbävningen. Hotellet invigdes 1905.  

Till höger Franciskanerkyrkan.Till höger Franciskanerkyrkan.

I mitten ser vi den röda Franciskanerkyrkan, belägen vid torget som är uppkallat efter poeten France Prešeren (1800-1849), Prešeren Trg.

Tromostovje.Tromostovje.

Vi befinner oss på Tromostovje (”Trippelbron”) som leder över floden Ljubljanica från Prešeren Trg. Bron är ett verk av arkitekten Jože Plečnik (1872-1957). Överallt i staden ser man hans avtryck: till exempel Čevljarski most (Skomakarbron) och Trnovo-bron, universitets- och nationalbiblioteket, kajer längs Ljubljanica (på sina håll med trappor som leder ner till vattnet), ”marknadsbodarna” med sin långa rad av kolonner längs Ljubljanica. Plečnik var inspirerad av antikens Aten. Han hade en förkärlek för pelare, och många gånger stötte jag på dem på stan – i olika utföranden och med olika funktion. Plečnik studerade i Wien under Otto Wagner. Han ledde renoveringen av borgen i Prag och omgestaltningen av dess trädgårdar innan han blev professor i Ljubljana 1921. Det var nu han påbörjade sitt arkitektoniska arbete i staden.

Slovensko-srbski klub.Slovensko-srbski klub.

På den vardagliga och trivsamma Trubarjeva  – jag svängde in på den från det rätt pampiga Prešernov-torget – finns Slovensko-srbski klub, ett antikvariat där man kan köpa böcker på serbokroatiska. Jag valde bland annat Čovjek koji u dim otišao (Mannen som gick upp i rök) av Sjöwall-Wahlöö. På gatan finns flera barer, kaféer och enklare matställen.

På Cankarjeva - på väg till den serbisk-ortodoxa kyrkan.På Cankarjeva - på väg till den serbisk-ortodoxa kyrkan.

Efter besöket i bokhandeln begav jag mig en bra bit västerut, till Prešernova där den serbisk-ortodoxa kyrkan ligger. Det var fredagskväll och jag hade, trodde jag, tagit reda på att en mässa skulle hållas där klockan 18, men tji fick jag. Jag stannade dock kvar en stund och betraktade människorna som kom och gick, tände ett ljus, böjde knä, kysste helgonbilden framför ikonostasen, växlade några ord med bekanta. I den lilla butiken köpte jag ett radband.

Plečniks skapelser: kajen samt universitets- och nationalbiblioteket i bakgrunden. Vy från Gallusovo nabrežje.Plečniks skapelser: kajen samt universitets- och nationalbiblioteket i bakgrunden. Vy från Gallusovo nabrežje.

Vi befinner oss vid floden, Ljubljanica. Fotot är taget från den östra stranden, från Gallusovo nabrežje i hjärtat av staden. Det är Jože Plečnik som utformat kajen, liksom universitets- och nationalbiblioteket vi ser i bakgrunden - en jättestor kub som lyser i rött och vitt. Eftersom min resa helt och hållet höll sig inom dubbelmonarkin Österrike-Ungerns gränser hade jag viss glädje av en gammal reshandbok som en kompis har i sin ägo: Baedekers Österreich-Ungarn från 1914. Dess författare hade ingen aning om att Ljubljana, efter århundraden inom det habsburgska rikets gränser, om några år skulle ingå i ett sydslaviskt kungadöme. Information ur reshandboken: Laibach, huvudstad i hertigdömet Krain, 42 000 mestadels slovenska invånare. Gatuskyltar endast på slovenska. I dag har Ljubljana cirka 250 000 invånare.

Čevljarski most (Skomakarbron).Čevljarski most (Skomakarbron).

Ett stenkast längre norrut hittar vi Čevljarski most (Skomakarbron). Plečnik ritade den.

Cankarjevo nabrežje.Cankarjevo nabrežje.

Cankarjevo nabrežje. Här låg mitt vandrarhem, Ad Hoc Hostel. Jag hade en säng i en sovsal för kanske åtta personer; dusch och toalett i korridoren. För tre nätter betalade jag 56 euro. På ”Cankar-kajen” ligger barerna och restaurangerna tätt.

Zmajski most (Drakbron).Zmajski most (Drakbron).

Vi följer Ljubljanica norrut och kommer till Drakbron (Zmajski most), ännu ett byggnadsverk i art nouveau-stil. I bakgrunden baksidan av Plečniks ”marknadsbodar”. Tornen tillhör stadens katedral, byggd i barockstil och vigd åt den helige Nikolaus.

En gammal bekant: draken. Här vaktar han sin bro.En gammal bekant: draken. Här vaktar han sin bro.

En i en lång rad av marknadsbodar.En i en lång rad av marknadsbodar.

Hus på Gallusovo nabrežje.Hus på Gallusovo nabrežje.

En promenad i Ljubljanas centrum längs Ljubljanica kan rekommenderas. Om vi väljer den östra stranden, vandrar vi – söderifrån räknat – längs Gallusovo nabrežje, Cankarjevo nabrežje och Adamič Lundrovo nabrežje. Inklämd mellan dessa kajer och foten av kullen där slottet ligger finner vi ytterligare en sammanhållen fotgängarzon, uppdelad i tre sektioner (från söder till norr): Gornji Trg, Stari Trg och Mestni Trg. Entrén till mitt vandrarhem låg på Cankarjevo nabrežje men fönstret i sovsalen vette mot Mestni Trg. Om vi låter blicken glida över husraderna på Cankarjevo nabrežje och Gallusovo nabrežje, ser vi robusta, enkla hus i olika färger, storlekar och former. Med sina skavanker ger de ett levande och vardagligt intryck:

Gallusovo nabrežje.Gallusovo nabrežje.

Alldeles i höjd med Skomakarbron leder en kort passage - Pod Trančo - från Cankarjevo nabrežje/Gallusovo nabrežje till den andra fotgängarzonen. Vi kommer ut just där Stari Trg (till höger) möter Mestni Trg (till vänster). Plötsligt befinner vi oss i finrummet: ståtlig barockarkitektur, fina affärer, barer och restauranger. Man tror sig förflyttad till Wien:

Gornji Trg.Gornji Trg.

Mestni Trg.Mestni Trg.

Rådhuset.Rådhuset.

Rådhuset (slovenska: Rotovž; av tyskans ”Rathaus”) på Mestni Trg är en av Ljubljanas byggnader i barockstil. Framför rådhuset står en kopia av Francesco Robbas marmorskulptur ”De tre floderna i Kranjska” (den centrala delen av Slovenien); originalet finns sedan 2006 att beskåda på Nationalgalleriet i Ljubljana. De tre floderna i Kranjska (tyska: Krain) är Ljubljanica, Krka och Sava.

Dockteatern.Dockteatern.

Om vi fortsätter norrut på Mestni Trg kommer vi snart till Ciril-Metodov Trg. Strax efter katedralen (på vänster sida) når vi fram till Krekov Trg (på höger sida). Här ligger en viktig kulturinstitution: Lutkovno Gledališče Ljubljana – Ljubljanas dockteater. Det är dock inte enbart dockteater som spelas här, och man riktar sig inte endast till barn utan också till ungdomar och vuxna. På fredagsförmiddagen väntade jag i teatervestibulen, i ett hav av stojande skolbarn, på att få se en uppsättning av Emil och detektiverna, Erich Kästners klassiska barnbok. En mycket fin föreställning. Jag kunde inte förstå det som sas (jag hade dock läst boken) men det gjorde inte så mycket; det var bara att låta sig översköljas av slovenskan och njuta av skådespelarnas röster, samspel, kroppsspråk, mimik och tajming.  

Krakovo.Krakovo.

Krakovo och Tornovo är två stadsdelar belägna strax söder om Ljubljanas mest centrala delar. Här promenerade jag den första kvällen. Jag gick över Skomakarbron till den västra stranden av Ljubljanica. De första timmarna i en ny stad är spännande, i synnerhet om det är fråga om en huvudstad. Jag slogs av lugnet, av att kajen som jag gick utmed inte var särskilt väl upplyst. Efter några minuter vek jag av till höger, in på Epprova-gatan. Låga, bastanta hus, småstadskänsla. Här fanns en stor mängd barer och ölstugor; många av gästerna satt utomhus. Mitt inre trafikljus visade dock rött denna kväll: jag nöjde mig med att köpa en alkoholfri öl och en Radler (svagare än folköl) i en livsmedelsaffär (Mercator) på Trnovski pristan.

Bosnisk restaurang.Bosnisk restaurang.

Nästa kväll besökte jag återigen området. Jag hittade en bosnisk restaurang på samma gata där jag dagen förut gjort mitt blygsamma ölinköp. Ett rustikt, trivsamt ställe med väggarna täckta av stora foton från Sarajevo. Till mina ćevapi drack jag två öl – en Union och en Laško (trafikljuset hade slagit om till gult och var på väg mot grönt). Efter maten beställde jag in turkiskt kaffe. Till min överraskning låg det också en cigarett, av märket Drina, på brickan. Okrepčevalnica Harambaša hette restaurangen och den låg på Trnovski pristan 4a.

Plečniks pyramid.Plečniks pyramid.

Efter maten begav jag mig till gatan Mirje för att beskåda resterna av den romerska muren. Även här har Plečnik satt tydliga avtryck: i form av en port som är formad som en pyramid och intill den några låga pelare:

Plečniks pelare vid den romerska muren på Mirje.Plečniks pelare vid den romerska muren på Mirje.

Križanke.Križanke.

Križanke var ursprungligen ett kloster men är nu teater (utomhusscen). Här befinner vi oss på det gamla klosterområdets innergård; utomhusarenan är belägen bakom fasaden rakt fram. Plečnik utförde arbeten här; till höger på bilden ser vi hans pelare.

Križankes utomhusscen.Križankes utomhusscen.

Besöket i Križanke var den sista programpunkten i den stadsrundvandring jag deltog i. Här sitter vi på publikplats och lyssnar till vår guide. Rundvandringen var gratis men tillfälle att ge dricks gavs allra sist. Jag blev tipsad om denna möjlighet på vandrarhemmet. En mycket givande tur med kunnig guide som hade mycket att berätta (se: http://www.ljubljanafreetour.com/).

Napoleonmonumentet.Napoleonmonumentet.

I närheten av Križanke, på Trg francoske revolucije, finns något mycket ovanligt: ett monument över Napoleon. Det minner om de år då Ljubljana var huvudstad i Napoleons Illyriska provinser (1809-1813).

Universitets- och nationalbiblioteket.Universitets- och nationalbiblioteket.

Strax norr om Franska revolutionens torg hittar vi universitets- och nationalbiblioteket, ritat av Plečnik. Den tilltalande byggnaden och cyklisterna (det cyklas mycket i Ljubljana) är fotograferade från Novi trg.

Trapporna leder upp till Kongresni Trg.Trapporna leder upp till Kongresni Trg.

Trapporna leder upp till den östra kortsidan av Kongresni Trg. Den lampbärande pelaren i förgrunden måste vara Plečniks. Byggnaden vid torgets västra kortsida är en kyrka: ursulinernas Heliga trefaldighets kyrka. I fonden en del av Cankarjev dom – ett kultur- och kongresscenter som byggdes på åttiotalet när Slovenien ännu var en delrepublik i det socialistiska Jugoslavien.

Romerska rester.Romerska rester.

I närheten av Kongresni Trg finns dessa romerska murrester. En skylt upplyste om att Emonas norra stadsport är under renovering. Emona är det romerska namnet på den koloni som grundades av kejsar Tiberius (kejsare år 14-37 e.Kr.)

Farväl, Ljubljana!Farväl, Ljubljana!

Det var dags att lämna Ljubljana. Jag tog mig ner från min utsiktsplats vid slottet och skyndade till busstationen. Ljubljana är en sympatisk stad, absolut värd ett besök men kanske inte mer än så, för min del. Jag tog plats i bussen som skulle ta mig till Piran och slumrade snart till. När jag vaknade hade molntäcket spruckit upp, himlen var blå. Vi var på väg mot havet.

(Till Piran kommer vi dock först i del 5 i denna serie. De närmaste två delarna kommer att ägnas Sloveniens historia respektive städerna Radovljica och Škofja Loka.)