Barn på Václav Havels gata i Češko Selo (Tjeckiska byn), Serbien (2010).

Hur det började...

I pojkrummet som jag delade med min bror fanns åtminstone två affischer med franska motiv, producerade av de franska turistmyndigheterna. Den ena visade ett för tiden högteknologiskt tåg i ett tilltalande landskap, den andra en blomstersmyckad småstadsidyll, möjligen i Bourgogne. Fram till dess att jag var tre år gammal reste pappa runt i Tyskland, Schweiz och England som försäljare för Hugo Troeds möbelfabrik i Bjärnum. Även Irland besökte han, men bara en gång. De vemodiga sångerna som sjöngs av passagerare på båten över Irländska sjön gjorde intryck på honom. 

Jag brås väl på honom. (Vad hans reslust beträffar så har den inte mattats. I oktober 2019, när världen ännu låg öppen, gjorde vi en liten tågluffning i östra Tyskland. Nu hoppas han på en ny resa hösten 2021. Då kommer han att vara 95, jag 55.)

Florina, Grekland (februari 2020).

...och hur det fortsatte

På högstadiet valde jag att läsa franska, och fortsatte med det på gymnasiet. Nu tillkom tyska som C-språk. Femman i det ämnet var den enda prydnaden i betyget när jag gick ut humanistisk linje 1985.

När jag i september 1982 tillsammans med EFS ungdomsgrupp i Bjärnum åkte till Stralsund i Östtyskland på endagsvisum för att träffa likasinnade hade jag läst tyska bara i ett par veckor. Det var inte mycket jag kunde säga, men motivationen att lära var stark och med tiden rådbråkade jag inte längre språket.

De östeuropeiska, ofta tjeckiska, sportlovsmatinéerna i teve under barndomen bidrog säkert till min stora nyfikenhet på Östeuropa. När jag i vuxen ålder berättade för en jämnårig kompis att jag nyligen sett en underbar gammal tjeckisk ungdomsfilm, ”Saxana - flickan på kvasten”, sken han upp: ”Den såg jag på teve som liten - jag älskade den!” Jag skaffade filmen (med tysk dubbning) och vår lycka var gjord.

Sommaren 1983 var mina föräldrar och jag på bilsemester i Österrike. Jag tjatade mig till ett besök i Ungern - visum gick ju att få vid gränsen. Vi tillbringade några timmar i Győr. I oktober 1985 tog jag tåget till Prag, på egen hand. Det var fortfarande mörkt när pappa på morgonen körde mig till Hässleholm. I handen höll jag några papper från den tjeckoslovakiska statliga turistbyrån med adress Na Přikopĕ, liksom en hotell-voucher för Olympic Garni. En lång-weekend. Oerhört spännande.

Våren 1986 åkte jag till Leningrad och Moskva på en gruppresa. På sommaren köpte jag en kursbok, Contemporary Czech, och började lära mig språket på egen hand. Samma sommar semestrade jag i Budapest tillsammans med två vänner. Pappa lånade ut bilen. Snart reste jag till Rumänien på egen hand och deltog i en gruppresa till Albanien. Också i Västeuropa reste jag: tågluffning i Frankrike och Italien med flera länder.

1988-1989 läste jag tyska och tjeckiska vid universitetet i Lund. Därefter lärarutbildning i svenska, engelska och franska. Efter utbildningen arbetade jag som lärare under en kort tid.

Brenda, romsk sjuttonåring i Transsylvanien som vill bli engelsklärare (2015).

I augusti 1992 deltog jag i Karlsuniversitetets ”sommarskola” i Prag - en fyra veckor lång språkkurs med späckat program, bland annat utflykter. Drygt tio år senare var det dags igen. År 1999 begav jag mig till Prag för att vara med om mitt första ”bohemist-seminarium”, arrangerat av det tjeckiska författarförbundet. Vid dessa tillfällen möts bohemister och översättare under några dagar för att förkovra sig i det tjeckiska språket och litteraturen.

Mitt intresse för Central- och Östeuropa är intimt förknippat med språken. Under åren har jag studerat några av dem så att jag har uppnått en passiv färdighet (läsning under flitigt bruk av ordbok). Författandet av reseskildringar har öppnat mina ögon för historien. Vilka underliggande skikt har format det översta, det jag står på? Det tyska ordet för historia är talande: Geschichte - ”samling av skikt”.

I slutet av 1990-talet startade jag ett förlag, Bokförlaget perenn, för att kunna ge ut en tjeckisk roman som jag översatt. Sedan dess har det blivit ytterligare elva böcker med Centraleuropa som gemensam nämnare. Några av dem har jag själv översatt.

År 2003 vaknade mitt intresse för etniska minoriteter och folkspillror i Europa. Det började med en artikel i det tjeckiska veckomagasinet Respekt om den tjeckiska minoriteten i Banatet (sydvästra Rumänien). Senare kom jag i kontakt med österrikaren Karl-Markus Gauss böcker som ofta behandlar ”periferins Europa”. Två av hans böcker har jag översatt och givit ut.

I början av 2000-talet fick jag idén att skaffa mig en hemsida för att där publicera kortare litterära texter i översättning, reseskildringar samt presentationer av författare och böcker. Så föddes Kultur i öst (www.kulturiost.se). Ett antal skribenter och översättare har medverkat genom åren, däribland jag.

Jag hoppas att du ska finna något av intresse.

Per Nilson

Heiliger Sand, Worms. Äldsta judiska begravningsplatsen i Europa (2017).