Eftermiddag i Osijek (Kroatisk resa, del 6)

Text och bild: Per Nilson.

I mars 2013 gjorde jag en elva dagar lång resa till Zagreb och landskapet Slavonien, där jag besökte städerna Daruvar, Našice och Osijek. Syftet med resan var att möta studenter i Zagreb som studerar svenska samt bekanta mig med de tjeckiska och slovakiska minoriteterna i Kroatien.

Förutom denna artikel har ytterligare fem publicerats här på Kultur i öst:

*Dagar i Zagreb - en bildberättelse

*Den tjeckiska minoriteten i Kroatien

*Daruvar - en kroatisk pärla

*Dagar i Daruvar - en bildberättelse

*Slavoniens slovaker

-----------------------------------------

Före 90-talets jugoslaviska krig hade jag förmodligen aldrig hört talas om staden Osijek. Men hösten 1991, i samband med kriget i Kroatien, nämndes staden så flitigt i nyhetsrapporteringen att namnet för alltid etsades in i mitt minne. Så kom det sig att jag under min vistelse i Našice bestämde mig för att göra en kort utflykt till Osijek. Tågresan tar drygt en timme och förbindelserna mellan de båda städerna är täta.

Osijek är Kroatiens fjärde största stad – efter Zagreb, Split och Rijeka. År 2011 hade staden 108 000 invånare. Floden Dráva flyter genom staden. De centrala delarna består av övre respektive nedre staden. I övre staden finns fästningen (Tvrdja) samt Slavoniens museum. I nedre staden finns affärs- och bostadsområden. Osijek grundades av romarna på 100-talet e. Kr. Från 1100-talet fram till första världskrigets slut – med undantag för en osmansk period 1526-1687 – lydde staden under ungrarna. Under hösten 1991 utsattes Osijek för omfattande serbisk artilleribeskjutning.

Jag var inte särskilt påläst inför mitt besök och så kom det sig att jag missade Tvrdja, fästningen. Namnet kan vara lite vilseledande – det är inte fråga om en byggnad utan om en gammal stadsdel omgiven av fästningsmurar. Av foton att döma är det en mycket pittoresk stadsdel. Heliga Treenighetstorget (Trg Sv Trojstva) är stenbelagt och omges av både enklare och mer praktfulla gamla hus.

Här följer några bilder från min utflykt.

Intill järnvägsstationen i Našice fann jag ett litet hus, som såg inbjudande ut. Jag gick in genom dörren och befann mig i ett litet enkelt rum som var ett mellanting mellan kafé och kiosk. Vid ett bord satt två män och pratade. En av dem tog emot min beställning: kaffe, saltade kärnor och mineralvatten. "Går det bra med turkiskt kaffe?" undrade mannen. "Javisst", svarade jag. Han ställde fram en blåblommig kopp och serverade ur en liten kopparbehållare som inte var större än koppen. I det lilla rummet rådde en hjärtlig stämning. På kvällen när jag kom tillbaka till Našice uppsökte jag kaféet igen. Den här gången var mannen ensam, om jag minns rätt. Trots språkförbistringen förmådde vi föra ett mycket enkelt samtal. Vi tittade på foton i min digitalkamera. Han pratade kroatiska och blandade nog här och där in något slovakiskt ord; han berättade att han förstår slovakiska eftersom det finns många slovaker där han bor. Jag pratade tjeckiska uppblandad med de få kroatiska ord jag kan.

Järnvägsstationen i Osijek. Gatan utanför stationen var inte asfalterad.

Att staden präglas av en mycket speciell jugendarkitektur upptäckte jag snart. Jag kunde också konstatera att många av de fina husen är i dåligt skick; putsen flagnar och de omsorgsfullt utarbetade utsmyckningarna har på sina håll vittrat sönder. Huset på fotot ovan ligger rätt nära järnvägsstationen på Ulica Kardinala Alojzija Stepinca (troligen).

På Ulica Kardinala Alojzija Stepinca (troligen).

Kino Urania, byggd 1912.

Evangeliska kyrkan i Osijek.

På Kapucinska ulica.

På Kapucinska ulica. Dessa båda gatumusiker bjöd på ljuvlig tamburaška-musik. Det mindre instrumentet på bilden är en tambura, ett slags mandolin eller luta. Ofta framförs musiken av strängorkestrar där tamburan har en framskjuten plats.

Text på sockeln: Endast Guds och naturens lagar står över det kroatiska folkets suveräna vilja/ GUD OCH KROATERText på sockeln: Endast Guds och naturens lagar står över det kroatiska folkets suveräna vilja/ GUD OCH KROATER

Ante Starčević står staty på torget som är uppkallat efter honom. Starčević (1823-1896) var politiker och litteraturvetare och pläderade för en självständig kroatisk stat. Han företrädde en storkroatisk och nationalistisk ideologi. År 1881 grundade han det kroatiska rättspartiet, vars politik var både antiösterrikisk och antiserbisk. Kroatien lydde vid den här tiden under Ungern som i sin tur var en del av det österrikiska kejsardömet. I sin bok En historia om Balkan. Jugoslaviens uppgång och fall skriver Sanimir Resic: "Enligt Starčević hade Kroatien historisk rätt till självständighet; den kroatiska statens territorium skulle innefatta alla sydslaviska områden i det habsburgska riket, vilket vid denna tid inkluderade Bosnien-Hercegovina. Om serberna ansåg Starčević att dessa egentligen var kroater med ortodox tro." (s. 129)

Hotel Waldinger på Županijska ulica.

Denna skylt finns på en vägg på Županijska ulica. Texten lyder: "På denna plats stod synagogan, byggd 1869. Stucken i brand 1941. Riven 1950."

Petrus och Paulus-katedralen.

På denna tavla, uppsatt på ett hus nära Starčević-torget, står:

"Förbipasserande,

denna stad, kännetecknad av ett rikt förflutet och av europeisk kultur, utsattes genom serbisk artilleribeskjutning för barbarisk förstörelse från 1991 till 1995 i ett försök att erövra Kroatien. Men erövrarna från öst lyckades inte underkuva staden.

I dag lever Osijek stolt i den fria och självständiga staten Kroatien.

På nationaldagen den 30 maj 1996

Länet

Osijek-Baranja"

Jugendarkitektur på Europska avenija.

Europska avenija.

Ytterligare ett exempel på jugendarkitektur.

Snart var jag tillbaka i Našice. En intensiv eftermiddag i storstaden var till ända.