Cluj - en bildberättelse (Resan till Cluj, del 3)

Text och bild: Per Nilson

Förutom denna artikel resulterade resan till Cluj i ytterligare två artiklar här på Kultur i öst:

Via Belgrad och Budapest (Resan till Cluj, del 1)

Något om Clujs historia (Resan till Cluj, del 2)

--------------------

I maj 2014 besökte jag en bekant, Elena Faur, som bor i staden Cluj (ungerska: Kolozsvár; tyska: Klausenburg) i nordvästra Rumänien. Hon har doktorerat vid stadens universitet och arbetar vid det lingvistiska och litteraturhistoriska institutet Sextil Puşcariu. Mitt besök i Cluj var knappt fyra dagar långt. Vi promenerade mycket och kameran var ofta framme. I det följande vill jag berätta lite om staden med hjälp av de foton jag tog.

Fredagen den andra maj anlände jag till staden med tåg från Budapest. Rätt snart kunde jag konstatera att staden är starkt präglad av sin långa ungerska historia. Det var först 1920 som Transsylvanien, regionen där Cluj ligger, tillföll Rumänien. Dessutom har stadens siebenbürgen-sachsiska (tyska) invånare lämnat vissa avtryck. Det är dock tydligt att Cluj tidigt förlorade sin betydelse som sachsiskt centrum (1400-talet); det är i stället i södra Transsylvanien som den sachsiska kulturen och det tyska språket varit livaktiga inslag ända in i vår tid. En stark försvagning inleddes dock efter kommunismens fall 1989, då många valde att utvandra till Tyskland.

Bilderna är sorterade under följande rubriker:

-mat;

-kyrkligt;

-byggnadsverk;

-fasader;

-monument;

-gatuvyer;

-institutioner;

-utställningar

 

Mat 

Resans gastronomiska höjdpunkt var mititei, stavar av grillat kött (påminner om ćevapčići), på det trivsamma stället "Insomnia" (ovan). Lika goda var Elenas sarmale, ett slags kåldolmar. Hon använde både färska kålblad och syrade. Ljuvligt gott.

Restaurang Kaja Tanya på gågatan Inocentiu Micu Klein. God ungersk husmanskost.

I Elenas kök: hönshjärta, kan man till exempel laga soppa på.

Elenas sarmale.

Frukost.

 

Kyrkligt

Cluj är en stad med en brokig historia och en mångetnisk befolkning. Det märks inte minst på det religiösa området. Många kyrkor hann jag med men tyvärr missade jag stadens synagoga: Neologa synagogan.

Ovan: Franciskanerkyrkan och franciskanerklostret på Piaţa Muzeului (Museitorget).

Den gula kyrkan ovan tillhör ”Evangelisk-lutherska kyrkan i Rumänien”, som samlar huvudsakligen de ungersktalande lutheranerna (även slovakiska och tyska används). Den andra stora lutherska kyrkan i landet, ”Evangeliska kyrkan A.B. i Rumänien” (A.B. står för ”Augsburger Bekenntnis”; den augsburgska bekännelsen), samlar de tysktalande lutheranerna. Trots tillägget ”Rumänien” i de båda kyrkornas namn så har de sitt ursprung och huvudsakliga verksamhetsfält i Transsylvanien. Kolozsvár är biskopssäte för Evangelisk-lutherska kyrkan och Hermannstadt (Sibiu) för Evangeliska kyrkan A.B.

Skylt vid kyrkan.

Elisabeth (”Sissi”), den österrikiske kejsaren Frans Josefs hustru, och Elena på innergården till Evangelisk-lutherska kyrkan. ”Sissi” var mycket populär hos ungrarna. Hon mördades av en italiensk anarkist 1898.

Innergården till Evangelisk-lutherska kyrkan.

På innergården träffade vi en ungersktalande man (kanske självaste biskopen?). Tillsammans med honom gick vi ner i en källare där det visades konst av en kvinna vid namn Makrai Zsuzsa (det var det enda jag kunde uttyda av det ungerska informationsbladet):

 

Söndagen den fjärde maj var regnig. Elena och jag gick på gudstjänst i den evangelisk-lutherska kyrkan. En kvinnlig präst predikade på ungerska:

Efter gudstjänsten skakade hon hand med besökarna:

Minnestavla i den evangelisk-lutherska kyrkan:

Den ortodoxa katedralen:

Helige Mikaels kyrka (katolsk):

Kyrkan utgör det mest storslagna gotiska byggnadsverket i Rumänien. Den byggdes på 1300- och 1400-talen. Framför kyrkan står en ryttarstaty av den ungerske kungen Mattias Corvinus som föddes i Kolozsvár.

Tornet till Helige Mikaels kyrka:

Inne i Helige Mikaels kyrka:

Altaret:

I kyrkan fanns en bild av den romersk-katolske biskopen Áron Márton (1896-1980) som under andra världskriget opponerade sig mot deportationerna av judar och under kommunistregimen mot förtrycket. Här visades också en skrivmaskin med ett fullskrivet ark, på ungerska:

Biskopen.Biskopen.

Skrivet av biskopen?Skrivet av biskopen?

Den unitariska kyrkan i Cluj:

Den unitariska kyrkan ska inte förväxlas med de unierade eller östliga katolska kyrkorna som förenar ortodox liturgi med erkännandet av påven som överhuvud. Den transsylvanska unitariska kyrkan har sina rötter i reformationen. Den transsylvanska reformationen var till en början lutherskt präglad (den pågick under åren 1542-1550) men genom ediktet i Turda 1568 erkändes de reformerta, unitarierna samt katolikerna som likaberättigade samfund. Kännetecknande för den unitariska kyrkan är bland annat avvisandet av treenigheten. I Transsylvanien och Polen tolererades unitarierna i högre grad än på andra håll. Många unitarier sökte sig till Cluj som utvecklades till ett centrum för den unitariska rörelsen. I detta sammanhang kan också nämnas att Transsylvanien genom reformationen gjordes till det starkaste protestantiska fästet i Östeuropa.

Kalvinska reformerta kyrkan:

Sankt Göran och Draken framför den reformerta kyrkan som tyvärr var inklädd i plast på grund av renovering:

Den reformerta kyrkan är sengotisk till stilen. Stadens store son, den ungerske kungen Mattias Corvinus, främjade bygget. Till en början, från 1486, var ett franciskanerkloster inrymt här.

Grekisk-katolska kyrkan (en så kallad unierad kyrka: ortodox rit tillämpas men påven erkänns som överhuvud):

Piaristkyrkan. Till höger universitetet:

Centrala kyrkogården, även kallad Cimitirul Hajongard (ungerska: Házsongárdi temető; tyska: Hasengarten; svenska: ”Hararnas trädgård”), lämpar sig fint för promenader och är en av de finaste kyrkogårdar jag sett. Här finns pampiga monument över kända personer men också enkla stenar resta över dem som aldrig blev kända. Sámuel Brassai, en polyhistor hemma i så skilda discipliner som språkvetenskap, filosofi och naturvetenskap, vilar här men också den anonyme Ferenc Laskay:

Ett litet hus åt en avliden:

En ljuvlig plats för stilla promenader:

 

Byggnadsverk

Universitetsbiblioteket ”Lucian Blaga”. Lucian Blaga (1895-1961) var en rumänsk författare, filosof och diplomat:

Universitetet Babeş-Bolyai:

Universitetets innergård:

På gården finns statyer över de två vetenskapsmän som givit namn åt universitetet: den rumänske bakteriologen Victor Babeş och den ungerske matematikern János Bolyai:

Bánffy-palatset:

Bánffy-palatset började byggas 1774 på initiativ av greve György II Bánffy de Losoncz. År 1787 utsågs han till guvernör över Transsylvanien, en post han innehade fram till sin död 1822. Numera rymmer palatset ett konstmuseum. Under sitt besök i Klausenburg 1887 bodde den österrikiske kejsaren Frans Josef här. En annan Frans - Ferenc Liszt - gav en konsert i Bánffy-palatset 1846.

Funkisvilla:

Rådhuset:

Mattias Corvinus födelsehem. Han var kung av Ungern från 1458 fram till sin död 1490:

Hus i närheten av stadsmurarna:

Delar av stadsmurarna:

Staden befästes första gången efter mongolinvasionen 1241 samt efter ett kungligt beslut 1316. Området innanför murarna var cirka sju hektar stort. Dagens Piaţa Muzeului (Museitorget) utgjorde centrum. Staden växte dock kraftigt och år 1405 erhöll staden tillstånd av kung Sigismund att uppföra nya stadsmurar; området innanför dem var cirka 45 hektar stort. På 1400-talet var murarna försedda med 18 bastioner och torn. Ett finns kvar att beskåda i dag: Skräddarbastionen.

 

Fasader

Typiska hus i Clujs centrum:

 

Monument

Avram Iancu:

Han har fått ge namn åt torget där den ortodoxa katedralen ligger samt åt flygplatsen. Vem var han? Jo, en rumänsk advokat från Transsylvanien. Han ledde rumänska trupper i Transsylvanien som stred på österrikarnas sida mot de upproriska ungrarna 1848-49. Transsylvanien var vid denna tid en del av Ungern; Ungern i sin tur lydde under det habsburgska Österrike.

Monument över Frans I, österrikisk kejsare 1804-35, på Museitorget (Piaţa Muzeului):

Monument över företrädarna för ”Transsylvanska skolan” strax intill huvudentrén till Babeş-Bolyai-universitetet:

Transsylvanska skolan var en kulturell rörelse grundad mot slutet av 1700-talet efter det att en del av den rumänska ortodoxa kyrkan i det av habsburgarna styrda Transsylvanien i början av 1700-talet blivit grekisk-katolsk, det vill säga erkände påven som överhuvud samtidigt som man behöll sin ortodoxa rit. Transsylvanska skolan var påverkad av den tyska upplysningens idéer. Man intresserade sig för rumänskans latinska ursprung. De tre centrala företrädarna för rörelsen - Micu, Şincai och Maior - pläderade för införande av latinskt alfabet (i stället för det kyrilliska), vilket inte skulle komma att ske förrän 1860. Rörelsen hade också betydelse för det rumänska nationella uppvaknandet både i Transsylvanien samt i de delar av Rumänien som lydde under turkarna: Valakiet och Moldavien.

Mihai Viteazul (Mikael den djärve):

Under en mycket kort period (år 1600) var han furste samtidigt över Transsylvanien, Valakiet och Moldavien - de tre stora regioner som utgör dagens Rumänien. Det skulle dröja länge innan de förenades på nytt: på 1860-talet gick Valakiet och Moldavien samman och bildade Kungariket Rumänien. Transsylvanien fogades till Rumänien 1920 enligt Trianonfredens bestämmelser.  

”Leve kung Mikael I” utropas det på denna skylt som satts upp av Rörelsen för konstitutionell monarki:

 

Gatuvyer

I kvarteren i närheten av Piaristkyrkan/universitetet ligger denna trivsamma gågata:

I samma kvarter. I slutet av gatan ser vi resterna av stadsmuren:

En rätt typisk gatuvy, staden är ganska sliten. Någon förvandling sedan kommunisttiden verkar den inte ha genomgått, även om säkert en del restaureringsarbeten utförts. En rumänsk stad som dock har förvandlats sedan kommunisttiden är Sibiu. En del säger att det beror på stadens förre borgmästare Klaus Johannis som lär vara en driftig man. Han ställde upp i 2014 års presidentval och vann - till mångas överraskning. Johannis är sachsare, han tillhör alltså den tyska minoriteten i Transsylvanien vars ursprung i regionen går ända tillbaka till 1100-talet. Om nu Cluj är mer slitet än Sibiu så beror det nog till en del på att städerna är så olika. Sibiu har en mycket fin medeltida stadskärna medan husen i Cluj är betydligt yngre, även kommunisttidens arkitektur märks i stadsbilden. Cluj har helt enkelt inte samma potential som Sibiu att bli en vacker stad.

Torget framför Helige Mikaels kyrka. Den gula kyrkan är den grekisk-katolska Schimbarea la Faţa (Kristi förklarings kyrka):

Marknad:

Besökaren i Cluj blir då och då påmind om att många här lever under knappa omständigheter. Vid ett tillfälle kom några romska barn fram till mig och ville sälja eller ge mig något. Jag minns inte vad det var, bara att de var artiga, de tackade för det lilla de fick. Här två blomsterförsäljare:

 

Institutioner

Det tyska kulturcentret har ett bibliotek och erbjuder olika kulturella aktiviteter, till exempel filmvisning och språkkurser. Här ser vi kulturcentrets innergård:

Jag fick programmet för februari-april 2014 och fick läsa om ytterligare en Bánffy, nämligen Miklós Bánffy (den förste, György Bánffy, har vi ju redan bekantat oss med). En programpunkt var en kväll ägnad den första delen av Miklós Bánffys romantrilogi om Transsylvanien (de tyska och engelska utgåvorna har fått fina recensioner): uppläsningar ur de rumänska och tyska översättningarna av verket samt diskussion med inbjudna gäster. Miklós Bánffy föddes i Kolozsvár 1873 och dog 1950. Förutom romanförfattare var han politiker (ungersk utrikesminister 1921-22), jordägare och grafiker. I programmet från Tyska kulturcentret beskrivs han som en person som alltid eftersträvade balans mellan de olika folken i Transsylvanien: ”Hans romantrilogi, i vilken han inte sparar på kritiken mot den ungerska politiken vid den tiden, är ett äkta transsylvanskt testamente och ett fönster mot en annan tid.”

”Mötesplatsen Hermann Oberth” är en träffpunkt för stadens tyskar (sachsare). Vem var Hermann Oberth? Jo, en sachsare (medlem av den tyska befolkningsgruppen i Transsylvanien), född i Hermannstadt (Sibiu) 1894 (död 1989). Han var fysiker och pionjär inom rakettekniken. I samma lägenhet som ”Mötesplatsen Hermann Oberth” finner vi också Demokratisches Forum der Deutschen in Rumänien. Forumet är ett politiskt parti och är representerat i det rumänska parlamentet. Rumänien har 18 erkända nationella minoriteter, och var och en av dem är garanterad en plats i parlamentet (oavsett antal röster). Den tyska minoriteten är så liten att den endast har en representant. Det ungerska partiet UMDR, som representerar en mycket större minoritet än den tyska, har för närvarande 18 platser i deputeradekammaren och åtta i senaten. Några bilder från ”Mötesplatsen Hermann Oberth”:

 

Utställningar

I Bánffy-palatset, som numera inrymmer ett konstmuseum, visades två utställningar: en om politiska affischer (mestadels från kommunisttiden) och en som visade verk av den rumänske surrealisten Nicolae Maniu.

Jag fotograferade några av affischerna:

”Partiet Ceauşescu Rumänien/ 60 år av liv/45 år av revolutionär aktivitet”

Första majfirande.

Kommunistiska ungdomsförbundet 65 år (1922-1987).

”17-23 december Timişoara, de fattigas kyrkogård, Calea Lipovei, en del av offren som upptäckts och inte hade lyckan att få bli skjutna”

 

Mot Budapest!

Tidig tisdagsmorgon och dags att ta farväl av Cluj. Utanför Elenas köksfönster flödade redan solen. Tåget till Budapest avgick 7.20. Var det något jag missade under besöket? Ja, säkert, till exempel det transsylvanska etnografiska museet, det transsylvanska historiska museet och den botaniska trädgården Alexandru Borza. För den som vill tillbringa en dag utanför stadens hank och stör finns en rad intressanta utflyktsmål, till exempel de närbelägna Apuseni-bergen med sin nationalpark där vi bland annat hittar Scărişoara-grottan. Alldeles i närheten ligger de så kallade Motzi-byarna (Albac, Gârda, Arieşeni). Den medeltida staden Bistriţa, som är starkt präglad av sin månghundraåriga sachsiska historia, är ytterligare ett alternativ. Så i stället för farväl, Cluj, säger jag: La revedere! På återseende!

 

 

Källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/%C3%81ron_M%C3%A1rton

Hemsida: Evangelische Kirche A.B. in Rumänien: www.evang.ro

Sajten ”Unitarier.de”: http://www.unitarier.de/unitarier/wer-wir-sind/geschichte/unitarismus/

Wikipedia: http://ro.wikipedia.org/wiki/Cimitirul_Hajongard_din_Cluj

Wikipedia: http://de.wikipedia.org/wiki/Samuel_Brassai

Sajten “Visit Cluj” (Clujs rådhus står bakom sajten): http://www.visitcluj.ro/atractii-turistice/monumente-arhitectonice/111-palatul-banffy.html

Sajten “Visit Cluj” (Clujs rådhus står bakom sajten): http://www.visitcluj.ro/atractii-turistice/monumente-arhitectonice/115-c...

Wikipedia: http://ro.wikipedia.org/wiki/Avram_Iancu

Sajten “Scoala Ardeleană”: http://www.scoalaardeleana.ro/index.php?id=4

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_the_Brave

http://romaniatourism.com/cluj.html#daytrips

Nationalencyklopedin