Artikelförfattaren i Druskininkai.

Kring årsskiftet 2013/14 gjorde jag en tio dagar lång resa till Litauen. Syftet med resan var att lära mig mer om landet, dess historia, kultur och levnadsförhållanden. Under hösten hade jag läst på om Litauens historia, sevärdheter och moderna förhållanden. Resan resulterade i totalt tio artiklar som publicerats här på Kultur i öst:

*Något om Litauens historia (del 1)

*Vilnius 1900-tal (del 2)

*Huvudstadens helgedomar (del 3)

*Vilnius – en bildberättelse (del 4)

*Några kyrkogårdar i Vilnius (del 5)

*Det judiska Vilnius (del 6)

*Besök i Klaipėda/Memel (del 7)

*Promenad i Kaunas (del 8)

*Besök i Druskininkai – Litauens sydligaste stad (del 9)

*Litauiska läckerheter (del 10)

-------------------------------------------------------------------

Enligt min guidebok [1] ska Druskininkai, Litauens sydligaste stad och främsta kurort, vara en förtjusande plats att tillbringa några lugna dagar på: pittoreskt belägen och omgiven av tallskogar med underbart frisk luft. Här finns nio stora sanatorier och ett halvt dussin hotell. Stadens namn kommer av det litauiska ordet för salt, druska. Så håller också vattnet från de sju mineralkällorna en hög salthalt. Med detta vatten behandlas problem med hjärtat, blodkärlen, magen och tarmarna men också gynekologiska sjukdomar samt störningar i nervsystemet.

Hälsoaspekten lockade mig inte alls, men väl det där med "förtjusande plats". Jag tog bussen från Vilnius och efter ett par timmar (kanske mindre) var jag framme. Några kilometer längre söderut ligger gränsen till Vitryssland. Höll guideboken vad den lovade? Jag vet inte. Kanske borde jag ha kommit hit på sommaren i stället, det är möjligt att staden skulle ha kommit mer till sin rätt då. Men jag var rätt nöjd med utflykten ändå. Här finns vackra trähus, och gott om lugn och ro. Det var inte heller så dumt att ge en litauisk småstad en chans efter besöken i Vilnius, Klaipėda och Kaunas – landets tre största städer. Druskininkai har 20 000 invånare.

Här följer några foton och minnen från besöket i Druskininkai lördagen den fjärde januari.

Rätt snart efter min ankomst hittade jag en restaurang som såg trevlig ut. Där fanns ett stort sällskap som pratade ryska, eller vitryska. Efter lunchen begav jag mig ut på upptäcktsfärd. Vi inleder med några trähus som jag tyckte om:

Snidat kors utanför kyrkan:

Vatten mitt i staden.

En del av stadens trävillor är byggda i schweizisk och rysk stil. Är detta ett exempel på den schweiziska?

Bostadshus – förmodligen inte schweiziskt.

Museet över den litauiske kompositören och målaren M K Čiurlionis (1875-1911) som tillbringade sin barndom här. Čiurlionis har sagt: ”Jag ser hela världen som en symfoni, människor – som musik… och de vackraste melodierna är det avlägsna Druskininkai." [2] Namnet på denne konstnär stötte jag på i Vilnius och Kaunas (där finns ett museum som bär hans namn) men inte i Klaipėda vad jag kan minnas. Men det finns säkert någon gata där också som är uppkallad efter honom.

Återigen trähus.

Skylten "Antikvariat" gjorde mig nyfiken och jag steg in i affären. En stark doft av rökelse slog emot mig. De många klockorna på väggarna tickade ikapp med varandra. Överallt saker. Två män arbetade här. Jag fick syn på en låda med vykort på ett bord och började bläddra bland dem. Jag pratade lite med de båda männen och rätt som det var fick en av dem en idé. Han tog fram en brynja, lade den om min hals och räckte mig en lans. En viking! tyckte han. Jag köpte några vykort och sade hej då.

Namnsdagskort inköpt på antikvariatet. "WOJENNA" står det på matrosens mössa. Det är ett polskt adjektiv böjt i femininum och betyder "krigs-". Kortet är avsänt från Polen (ett av frimärkena uppmärksammar femårsplanen) till någon i "Lit. S.S.R" (Litauiska Socialistiska Sovjetrepubliken). Hälsningen är daterad 5 maj 1951 och skriven på polska. Den lyder: "Älskade Stacha, på [ord jag ej förstår] namnsdagen [ord oläsligt pga rysk stämpel: "INTERNATIONELLT"] hjärtligaste lyckönskningar. Av hela mitt hjärta önskar jag Dig allt det bästa Du bara kan önska, från Gud själv. [undertecknat] Jus. [eller Jas.]"

Gammalt och nytt.

Den rysk-ortodoxa kyrkan.

Illuminerat träd i en park.

På andra våningen i ett hus hittade jag en stor bokhandel. Och visst – där fanns han, Karlsson. Lyckligtvis med Ilon Wiklands illustrationer, de är fantastiska, liksom boken. Ett slags svenskt-baltiskt kulturmöte: svensk bok, illustrerad av en estniskfödd konstnär och översatt till litauiska.

Ytterligare en bild från bokhandeln i Druskininkai. Vi ser Litauens president. Budskapet har med böcker och jul att göra, mer förstår jag inte. "Kalėdos” har nog med ”jul” att göra – på tjeckiska heter julsång ”koleda". Kanske är det samma ord? "Knygu" har med bok att göra – ryskans ord för bok är "kniga". Litauiskan är ett balto-slaviskt språk, ibland liknar det de slaviska språken men i de flesta fall finns ingen likhet alls. Hur ligger det då till med "kalėdos”? Dags att kolla upp det… Jo, "kalėdos” betyder ”jul” (inte så svårt att gissa med tanke på julgranen och min kännedom om det tjeckiska ordet för ”julsång”).

På bottenvåningen fanns en matvaruaffär och dit gick jag nu. Försedd med några burkar gira – en alkoholfri dryck gjord på råg ("kvass" på ryska) – begav jag mig till busstationen. I väntan på bussen läste jag i Julys folk av Nadine Gordimer, en passande bok med tanke på att hennes far utvandrade till Sydafrika från Litauen.

Ett av vykorten som jag köpte på antikvariatet i Druskininkai får avrunda denna lilla berättelse. Den förtryckta baksidestexten ger följande upplysning på ryska och franska: "Bakalovitj. Den romerske poeten Catullus läser ur sina verk för sina vänner." Ytterligare en förtryckt upplysning ges, dock endast på ryska: "[Förkortningar jag ej förstår] Granberg i Stockholm".

--------------------------------------------------------------------------------

[1] Gordon McLachlan: Lithuania (Bradt Travel Guides Ltd, 2002)

[2] http://info.druskininkai.lt/en_museums/mkeiurlionio_memorialinis_muziejus_/