Alsace/Elsass: Strasbourg - europeisk huvudstad i symbolmättat gränsland ("Tysk vår: med tåg i tre länder"; del 7/13)

Text och bild: Per Nilson.

Au revoir, Colmar!Au revoir, Colmar!

Välkommen ombord på tåget från Colmar till Strasbourg. Restiden beräknas till knappt 40 minuter. Utsikten från tågfönstret är inte mycket att hurra för – regntunga skyar, fält och låga berg i fjärran – så varför inte använda tiden till att bekanta oss med den stad där vi strax ska stiga av?

Strasbourg var den största staden dittills på min resa, och avgjort den äldsta. År 2015 uppgick antalet invånare, förorterna undantagna, till 277 000, vilket gjorde Strasbourg till den åttonde största staden i Frankrike. På romartiden låg här ett romerskt militärläger (grundat 15 f.Kr.). Efter frankernas erövring i slutet av 400-talet benämndes staden Strateburgum (”Vägstaden”). Efter 843, när frankerriket delades mellan Ludvigs arvingar, hamnade Strasbourg slutligen (efter 925) i den östra delen, som med tiden utvecklades till Tysk-romerska riket; den västra skulle bli Frankrike. Staden gjorde skäl för sitt namn. Under medeltiden korsades här två viktiga handelsvägar: den ena förband Paris med Europas östra delar, den andra Flandern med norra Italien. Under högmedeltiden blomstrade Strasbourg; från början av 1200-talet utgjorde den en fri stad inom Tysk-romerska riket (en status som i mångt och mycket liknade den som en ”riksstad” hade). Strasbourg spelade en viktig roll som boktryckarstad men också för reformationen; 1621 grundades universitetet, i dag ett av de största i Frankrike. År 1681, i kölvattnet av det trettioåriga kriget, annekterades Strasbourg av Frankrike. Under det tysk-franska kriget 1870-71 utsattes staden av en lång belägring av tyskarna och förstördes delvis. När tyskarna vunnit kriget tillföll Strasbourg Tyskland. Både första världskriget och den tyska ockupationen 1940-44 slutade med att staden återigen blev fransk. Under en period av åtta decennier (1870-1950) bytte staden alltså statstillhörighet fyra gånger. I detta krigsdrabbade gränsland har Europarlamentet, Europarådet och Europadomstolen sitt säte. En mer symbolisk plats för institutioner som verkar för europeiskt samarbete får man nog leta efter.

Strasbourgs gamla stadskärna ligger på en ö, Grande-Île, omfluten av floden Ill. Den faller ut i Rhen några kilometer österut och är dessutom en del av Rhen-Rhône-kanalen. Strasbourgs flodhamn är näststörst i Frankrike. Den historiska stadskärnan – Grande-Île – och stadsdelen Neustadt (Nya staden) har fått status som världskulturarv av UNESCO (Grande-Île 1988, Neustadt 2017). Neustadt ritades och byggdes under det tyska styret (1871-1918). Stadsplaneringen rymmer hausmannska inslag medan arkitekturen har en mer tysk prägel. Neustadt är beläget öster och nordöst om Grande-Île. Vid Place de la République (tidigare Kaiserplatz; uppkallat efter kejsar Vilhelm I) finner vi Palace du Rhin (tidigare Kaiserpalast). Från torgets östra sida utgår Avenue Victor Schoelcher/Avenue de la Liberté (tidigare Kaiser-Wilhelm-Strasse) som sträcker sig ner till floden. Bland övriga byggnader i stadsdelen kan nämnas det kommunala badhuset på Boulevard de la Victoire 10. När jag gjorde resan kände jag ännu inte till Neustadts existens, och därför har jag tyvärr heller inte några foton att visa.

Nu närmar vi oss Strasbourg:

”Depuis 1740 Bière Schutzenberger” (Schutzenberger-öl sedan 1740).

----- 

Vi är framme!

-----

Intill katedralen på Grande-Île fick jag syn på detta gäng som lastat en vagn med mat och dryck och delade ut till behövande. Jag fick se hur en luggsliten man fick del av deras omsorger.

-----

Notre-Dame de Strasbourg, en av världens förnämsta gotiska katedraler, byggd mellan 1015 och 1439. Rikt utsmyckad med stenskulpturer och glasmålningar. Kön av väntande utanför kyrkan var lång och jag hade ingen lust att vänta. Den mest självklara sevärdheten fick alltså stryka på foten, vilket jag ångrar i efterhand.

-----

Katedralens torn på håll.

-----

I bakgrunden katedralen.I bakgrunden katedralen.

Kammerzell-huset vid det stora torg där katedralen ligger. Från 1400-talet. Fasaden är utsmyckad med sniderier och målningar.

-----

Korsvirkeshus intill katedralen.

-----

"Gamla vinmarknaden" - gatuskylt på franska och den lokala tyska dialekten, elsässisch.

-----

En båttur på Ill förde mig bland annat till Les ponts couverts (De täckta broarna). Taken försvann dock på 1700-talet. Över dem reser sig fyra torn från 1300-talet, rester av de gamla befästningsverken.

-----

ARTE - den tvåspråkiga tevekanalen (franska och tyska) har sina säten i Strasbourg och Baden-Baden.

-----

Den protestantiska Église Saint-Thomas på Martin Luther-gatan i den södra delen av Grande-Île.

-----

Maison des Tanneurs (Garvarnas hus) i de kvarter som kallas Petite France och är belägna i den västra delen av Grande-Île. Här finns gott om korsvirkeshus från 1500- och 1600-talen. Här levde förr garvare, mjölnare och fiskare. Kvarteren skadades svårt av bombningarna under andra världskriget men har återuppbyggts.

-----

Dagen därpå var det åter dags att uppsöka järnvägsstationen. På Quai Kléber (vid Les Halles) stötte jag på följande minnessten:

”Franska republiken hyllar offren för rasistisk och antisemitisk förföljelse samt brott mot mänskligheten begångna under den de facto-regering som kallades ’Den franska statens regering’

(1940-1944)

Vi glömmer aldrig

STRUTHOF   SCHIRMECK”

-----

Och så ytterligare en minnestavla:

”Allén Rättfärdiga i Strasbourg invigdes den 22 juli 2012 på minnesdagen av Vél d’Hiv-razzian av Roland Ries, senator – borgmästare i Strasbourg […]”

Bland de närvarande: Manuel Valls, inrikesminister; den israeliske ambassadören i Frankrike; storrabinen för Strasbourg och Bas-Rhin; representanter för judiska institutioner i Frankrike och Alsace; den judiska gruppen i Strasbourg; den franska Yad Vashem-kommittén; företrädare för Strasbourgs olika trossamfund. Längst ner står det att Strasbourg är medlem av nätverket De rättfärdigas städer och byar i Frankrike.

-----

”Shoah har visat att människan var kapabel till handlingar av värsta slag. Den har också visat att, jämsides med bödlarna, har likgiltigheten hos majoriteten av befolkningarna bidragit till att underlätta detta brott mot ett folk på grund av dess ursprung. Historien om Rättfärdiga bland nationerna är därför väsentlig. Den påminner oss om att en annan väg var möjlig under katastrofen, då en tredjedel av Frankrikes judiska befolkning försvann bland sex miljoner män, kvinnor och barn.”

(René Gutman, storrabbin för Strasbourg och Bas-Rhin)

-----

”Den 19 april 2015, på 70-årsdagen av befrielsen av koncentrations- och utrotningslägren, planterades en lund av häggmispel med vita blommor på De rättfärdigas allé till minne av offren för deportation och nazistiskt barbari […]”

-----

En gatuskylt förkunnade att jag befann mig på ”Allén Rättfärdiga bland nationerna”. Uttrycket återkom på denna skylt:

-----

Några bilder på Stora synagogan var uppsatta. En visade hur den såg ut under förstörelsen 1941. Bilden nedan: Stora synagogan, sedd från Quai Kléber (där jag befann mig):

-----

På tavlan meddelas att Stora synagogan i Strasbourg stod på denna plats sedan 1898. År 1940 stacks den i brand av nazisterna, 1941 revs den.

-----

Efter dessa påminnelser om nazistiskt barbari men också om Vichy-regeringens beredvillighet att bistå ockupanterna med att fånga in judar och deportera dem, vandrade jag vidare mot järnvägsstationen. Innan jag avvek från Ill fick jag se en skymt av Saint-Pierre-le-Vieux:

-----

Mitt franska veckoslut var till ända. På andra sidan Rhen väntade Heidelberg, och Jordan.