Alba Iulia - en transsylvansk stad med lång historia

Text och bild av Per Nilson.

Källor:

Romania – Official Travel and Tourism Information

(http://www.romaniatourism.com/alba-iulia.html);

Cetatea alba Carolina

(http://turism.apulum.ro/);

Radio Romania International

(http://old.rri.ro/arh-art.shtml?lang=1&sec=14&art=20444);

Nationalencyklopedin

------------------------------------------------------------------------------

Hos våra värdar i Lunca Târnavei, familjen Bărbat. Här ser vi den ortodoxe prästen Bărbat med son. En dag lämnade vi byn för att besöka den närbelägna staden Alba Iulia, "Rumäniens symboliska huvudstad".Hos våra värdar i Lunca Târnavei, familjen Bărbat. Här ser vi den ortodoxe prästen Bărbat med son. En dag lämnade vi byn för att besöka den närbelägna staden Alba Iulia, "Rumäniens symboliska huvudstad".

I augusti 2013 var jag på resa i Transsylvanien tillsammans med några tyskar från en liten nordtysk kyrklig hjälporganisation med samarbetspartners i Lunca Târnavei (i närheten av Blaj) och Sighişoara.

Från Lunca Târnavei gjorde vi en dag en utflykt till Alba Iulia. På vår resa, som kanske var en halvtimme lång, passerade vi de små städerna Blaj och Teius. Rätt snart efter vår ankomst till Alba Iulia dök fästningsmurarna upp. Vi inledde med ett besök i den befästa delen av staden – den största i sitt slag i Rumänien – och strosade därefter runt ett tag i de modernare delarna utanför fästningsmurarna.

Dagen var het; solen gassade från ett hav av ljusblått där några bomullstussar, seglande fram i maklig takt, var det enda som bjöd på lite variation. Nere på marken gick det desto livligare till. I det följande ska vi - i text och bild - bekanta oss lite närmare med den brokiga staden.

Alba Iulia har 67 000 invånare och är beläget på vägen mellan Cluj och Sibiu – två av Transsylvaniens viktigaste städer. Transsylvanien är en mångetnisk region med en lång och brokig historia. Alba Iulia utgör inget undantag. Låt oss allra först försöka sammanfatta stadens historia. Området utgör en av de äldsta bosättningarna i Rumänien. I närheten av dagens Alba Iulia låg Apulum som var huvudstad i det romerska Dakien. På 270-talet e Kr. drog sig romarna bort från Dakien.

Transsylvanien, och därmed Alba Iulia, var länge en del av Ungern. Med början på 1100-talet inbjöd den ungerske kungen Geza II tyskar till Transsylvanien. Med sitt yrkeskunnande skulle tyskarna bygga upp området men också vara med och försvara det mot anfall utifrån. Ättlingar till de tyskar som invandrade med början på 1100-talet lever fortfarande i Transsylvanien och utgör en av dess minoriteter, även om kommunismens fall 1989 innebar början på en massutvandring av sachsare – som de kallas – till Tyskland.

Efter slaget mot turkarna i Mohács 1526 hamnade större delen av Ungern under turkisk överhöghet. Den östra delen av riket, Transsylvanien, blev dock ett självständigt furstendöme. Snart tvingades Transsylvanien erkänna den turkiska överhögheten men kunde behålla ett stort mått av självbestämmande. År 1686 inlemmades Transsylvanien i det habsburgska Österrike (freden i Karlowitz 1699 innebar att turkarna gav upp anspråken på Ungern, som blev en del av det habsburgska väldet). Under den tid som furstendömet Transsylvanien existerade (alltså större delen av 1500- och 1600-talen) var Alba Iulia dess huvudstad. År 1599 lyckades fursten Mihai Viteazul (’Mikael den djärve’) under en kort period förena Transsylvanien med de båda provinser, Valakiet och Moldova, som långt senare (på 1850-talet) skulle förena sig med varandra och 1861 anta namnet Rumänien.

Även som huvudstad i furstendömet Transsylvanien var Alba Iulia befäst. I den dåvarande sydöstra fästningsmuren finns en bastion från den tiden: Sachsarnas bastion. Den byggdes när Gábor (Gabriel) Bethlen var furste (1613-29). Bastionen är uppkallad efter sachsarna eftersom de i hög grad bidrog till finansieringen av projektet. Befästningsarbetena från 1600-talet utfördes ovanpå ett romerskt castrum som byggdes 106 e Kr.

Efter det att habsburgarna tagit över Transsylvanien inleddes omfattande befästningsarbeten i staden. Det skedde mellan åren 1716 och 1735, under den habsburgske kejsaren Karl VI. Arbetena utfördes enligt ett av de befästningssystem som tillskrivs Sébastien Le Prestre de Vauban (1633-1707), en av befästningskonstens främsta företrädare. Fästningsmurarna omfattar ungefär 11 kilometer och bildar en sjuuddig stjärna. Varje udd är försedd med en bastion. De är uppkallade efter Eugen av Savojen, Sankt Stefan, Treenigheten, Sankt Mikael, Sankt Karl, Sankt Capistrano och Sankta Elisabet. I fästningsmurarna finns sex portar utförda i barockstil. Befästningsarbetena har renoverats på senare tid.

En viktig institution i staden är Batthyaneum-biblioteket. Det grundades av Ignatius Batthyany (1741-1798), biskop av Transsylvanien, efter det att han i Wien köpt 8 000 volymer av kardinal Migazzi. I biblioteket förvaras två av evangelierna ur Codex Aureus ("Lorsch-evangelierna"; 800-talet). De båda andra förvaras i Vatikanbiblioteket. Andra värdefulla böcker är Codex Burgundus från 1400-talet och Nya testamentet från Balgrad (1648) med flera. Ett astronomiskt observatorium inrättades här 1792.

Genom tiderna har Alba Iulia haft många namn. Ett tidigt namn var det slaviska Bălgrad (”Vita borgen”; jämför Belgrad). Iulia i dagens namn, Alba Iulia (alba = "vit"), kommer från fursten Gyula (rumänska Iulia) som styrde över området på 900-talet. Habsburgarna benämnde staden Karlsburg efter kejsar Karl VI. En annan tysk benämning är Weissenburg ("Den vita borgen"). Stadens ungerska namn är Gyulafehérvár (fehérvár = "vit").

Vi parkerade vid den västra delen av fästningsmuren. Här ser vi den katolska katedralen.

 

Ännu befinner vi oss utanför fästningsmurarna.

Vi har gått in i den befästa staden. Bortom murarna ser vi de västra delarna av det moderna Alba Iulia.

Genom en port tar vi oss in till det område där den ortodoxa Catedrala Reintegririi ("Återföreningens katedral") ligger. Kyrkan byggdes mellan 1921 och 1923 efter det att Transsylvanien efter första världskriget tillfallit Rumänien. Det nya, större Rumäniens första monarker, kung Ferdinand I och drottning Maria, kröntes här den 15 oktober 1922. På grund av denna kröning kallas katedralen ibland för "Kröningskatedralen" (Catedrala Încoronării).

Vi är nu inne på kyrkoområdet och har vänt oss om. Genom den tornförsedda port som vi nyss gick igenom skymtar vi staden utanför fästningsmurarna.

Träsnideri vid Catedrala Reintegririi.

Till höger ser vi tornet som reser sig över ingången till området där Catedrala Reintegririi ligger. Till vänster: Fjärde porten.

Drottning Maria av Rumänien (på området till Catedrala Reintegririi).

Kung Ferdinand I av Rumänien (på området till Catedrala Reintegririi).

Utgrävningar i den västra delen av fästningen.

Den romersk-katolska katedralen, Sankt Mikael, är granne till den ortodoxa Catedrala Reintegririi. Sankt Mikael byggdes på 1200-talet på den plats där en kyrka som förstördes under mongolinvasionen 1241 tidigare stått.

Katolska katedralen fotograferad från öst.

År 2009 firade det katolska ärkestiftet Alba Iulia 1000 år.

I den katolska katedralen.

János Hunyadis grav i den katolska katedralen. János Hunyadi (d.ä.) som levde 1407 (ca)-1456 var ungersk fältherre och nationalhjälte. Han var far till Mattias Corvinus, kung av Ungern 1458-1490. De två undre namnen: László Hunyadi (död 1458) var son till János Hunyadi d.ä.; János Hunyadi d.y. (död 1442) var yngre bror till János Hunyadi d.ä.

Helgon i den katolska katedralen, okänt vilket.

Muzeul National al Unirii (Nationella enhetens museum).

Mihai Viteazul-statyn på gatan som bär hans namn. För information om "Mikael den djärve", se ovan.

Universitetet som bär namnet 1 december 1918.

Statyer framför uiversitetet.

I bakgrunden Sala Unirii (Enhetssalen). Här samlades den 1 december 1918 1228 rumänska delegater från Transsylvanien och beslutade om Transsylvaniens anslutning till Rumänien. Anledningen till att man valde just Alba Iulia var att den transsylvanske fursten Mihai Viteazul år 1599 lyckades förena Transsylvanien med Moldova och Valakiet, en nyordning som dock blev ytterst kortvarig. Alba Iulia kallas ibland "Rumäniens symboliska huvudstad".

Vaktombytet i närheten av Tredje porten i den östra delen av fästningsmuren.

Tredje porten, sedd inifrån fästningen. Under hästen som kröner porten (på hästen sitter den tysk-romerske kejsaren, habsburgaren Karl VI) fanns en cell där Horea, en av ledarna för bondeupproret 1784-1785, hölls fängslad.

Vi blickar ut genom Tredje porten och ser obelisken som 1937 restes till minne av de tre ledarna för bondeupproret 1784-1785: Horea, Cloşca och Crişan. De tre bestraffades hårt av österrikarna. Horea och Cloşca gick en plågsam död till mötes (rådbråkning) medan Crişan hängde sig natten före avrättningen.

Namnen på bondeupprorets ledare på obelisken.

Tredje porten i den östra delen av fästningsmuren, sedd utifrån.

Den yttre fästningsmuren, strax intill Tredje porten.

Den yttre fästningsmuren, till vänster om Tredje porten.

De östra delarna av staden utanför fästningsmurarna, sedda från obelisken/Tredje porten.

Vi har lämnat den befästa delen av staden och givit oss ut i mer moderna omgivningar.

Hyreshus strax väster om den befästa delen av staden.

Innergård.

Ce frumos! Flori! /Så vackert! Blommor!

Bakom den vita kyrkan upphör staden och de transsylvanska kullarna tar vid: ofta skoglösa, böljande, mäktiga och skiftande i olika nyanser av brunt, grönt och gult. Därmed är vår rundtur i Alba Iulia till ända.